toga

Svenska

Substantiv

Böjningar av toga	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	toga	togan	togor	togorna
Genitiv	togas	togans	togors	togornas

toga

1. fornromersk mantel av ylle draperad ovanpå en tunika

   1963: Önsketassar och gyllendun, Birgit Th. Sparre:

   Ha gjorde stormande succé i sin fantasifulla kostymering som bestod av ett grovt linnelakan, draperat som en romersk toga.

   Etymologi: Ordet finns belagt i svenska språket från år 1753.

Översättningar

mantel av ylle buren ovanpå en tunika

• franska: toge ^(fr) f
• tyska: Toga ^(de) f

Bottniska

Verb

toga

• uttal: /tʰɑ̀ːɣä/, /tʰɒ̀ː(ɣ)ä/, /tʰòːɣä/, /tʰòːo/

1. ta

   Etymologi: Av fornnordiska taka.

   Grammatik: Pres. tag, pl. toga, pret tóv, pl. tóv’, sup. tegi eller tøgi, imper. sg. tag, pl. tøgin. perf. part. tøgi; pass. togas.

   Fraser: to áf "magra; fotografera", to át ve, to bort "bjuda frikostigt", to dil "bli starkare, växa", to frá, to inn, to mót "försvara sig", to nið "få övertaget", to um, to pá, to unda, to upp, to út, to útí, togas um, togas ve "ha att göra med; skoja med"

Isländska

Verb

toga

1. dra, slita

   Synonymer: draga

2. tråla

Nordsamiska

Substantiv

toga

1. tåg

Polska

Substantiv

toga f

1. toga