egendom

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av egendom  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ egendom egendomen egendomar egendomarna
Genitiv egendoms egendomens egendomars egendomarnas

egendom

  1. (rättsvetenskap, ekonomi) det någon äger (i synnerhet det som är av större ekonomiskt värde), någons ekonomiska rättigheter
    Numer är det självklart att telefonen är var mans egendom.
    Föredraget handlade om mark som egendom respektive allmänning.
    Jämför: besittningar, bo, fastighet, förmögenhet, tillhörigheter, ägodelar
    Sammansättningar: apportegendom, egendomsbrott, egendomsfolk, egendomsförhållanden, egendomsförvärv, egendomsgemenskap, egendomslös, egendomslöshet, egendomsrätt, egendomsskada, egendomsskydd, jordbruksegendom, kronoegendom, lösegendom, nationalegendom, privategendom, samboegendom, samegendom, skogsegendom statsegendom
    Fraser: fast egendom, lös egendom
  2. (ekonomi, bostad) fastighet (särskilt om större lantgård med tillhörande marker)
    De trivs bra på sin nya egendom i Halland.
    Jämför: domän, gods, gård, hemman, herrgård, herresäte, jord, lantgård, possession, ägor
    Sammansättningar: jordegendom, lantegendom, säteriegendom
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: egendomlig, egendomlighet

Översättningar[redigera]