egen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kvalitetskontroll – diskussion
På diskussionssidan finns en pågående eller oavslutad diskussion som rör detta uppslag.

Svenska

[redigera]

Pronomen

[redigera]

egen (adjektiviskt pronomen, fokuserande pronomen/framhävande pronomen)

  1. som någon själv eller ensam har/rår om/besitter e.d.
    Karl fick ett eget rum när han var två år.
    Jag vill ha min egen hund.
    Jag vill ha min första egna hund.
    Ni får ta med er era egna tandborstar på resan.
    Antonymer: främmande
    Grammatik: Klassificeringen av egen som ett pronomen[1] eller som ett adjektiv beror på om man främst ser till ordets betydelse eller till hur ordet böjs. Böjningen för egen är adjektivisk, det vill säga att den böjs efter sitt huvudord som adjektiv brukar göra, efter numerus, genus och kasus bland annat. Svenska Akademiens Grammatik och Svenska Akademiens språklära anger båda egen som ett adjektiviskt pronomen, ett relationellt pronomen, och kallar den finaste uppdelningen för fokuserande pronomen respektive framhävande pronomen, där exempelvis även själv och enda ingår. Dessa låter alltså betydelsen av orden som liknar andra pronomen gå före i valet mellan klassificeringen i pronomen eller i adjektiv. Vissa ordböcker såsom Svenska Akademiens Ordlista och Nationalencyklopedins Ordbok, tar emellertid mer fasta på den adjektiviska böjningen och klassar egen rätt och slätt som adjektiv. Beskrivningen som följer bör anpassas till egen som ett pronomen: Egen fungerar inte riktigt som regelbundna adjektiv i allmänhet, ty ordet böjs normalt inte i bestämd form singularis. Min egen hund, Mitt eget hus (jfr Min blåa hund, Mitt röda hus). Dock måste adjektivet böjas om det föregås av "alldeles" eller ett annat adjektiv eller adverb. Jfr den andra exempelmeningen ovan.
    Etymologi: Av fornsvenska ēghin, av fornnordiska eiginn.
    Sammansättningar: artegen, egenanställning, egenansvar, egenart, egenartad, egenavgift, egendom, egendomlig, egendomlighet, egenfinansierad, egenfinansiering, egenfrekvens, egenfunktion, egenföretagande, egenföretagare, egenförsörjning, egengjord, egenhet, egenhändig, egenimporterad, egenintresse, egenkomponerad, egenkontroll, egenkär, egenkärlek, egenliv, egenmakt, egenmäktig, egenmäktighet, egennamn, egennytta, egennyttig, egenodlad, egenproducerad, egenremiss, egenrättfärdig, egenrörelse, egensex, egensinne, egensinnig, egensinnighet, egenskap, egensvängning, egenterapi, egentid, egentillverkad, egenutveckling, egenvektor, egenvikt, egenvilja, egenvård, egenvärde, egenägd, kroppsegen, livegen, skalegen, säregen
    Fraser: Envar sin egen lyckas smed., Eget beröm luktar illa., Egen hand är alltid huldast., Egen härd är guld värd., Egen ull värmer bäst, Mät ej din egen lycka med en annans aln., Vipan vill värja varje tuva och mister sitt eget näste.

Översättningar

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av egen  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum egen egnare  
Neutrum eget
Bestämd
singular
Maskulinum egne egnaste
Alla egna
Plural egna
  Predikativt
Singular Utrum egen egnare egnast
Neutrum eget
Plural egna
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (eget)?

egen

  1. som utmärker sig genom att vara annorlunda, eljest
    Tomas är väldigt egen av sig.
    Besläktade ord: egenart, egenhet
    1935: Nässlorna blomma, Harry Martinson:
    Sverige är ett av de egnaste och vemodigaste länder på jorden. Det är genomsyrat av folksagetankar. I detta land ligger en del undangömda näckrossållade sjöar som bara grubbla sagor, bubbla förhoppningar.
    1870: En krona bland flickor, Louisa May Alcott:
    Jag är egen, som du vet, och föredrar att vara en oberoende gammal mö och ge musiklektioner i all min dar.
  2. karakteristisk, kännetecknande
    1907: Fanérfabrikanten, Albert Engström:
    Generalkonsuln hälsar med den utsökta artighet, som är honom egen.
    1852: Betraktelser och bekännelser vid min hustrus graf, Israel Hwasser:
    En mild, men tung höstvind drog fram genom luften, lösryckte ifrån lövträden en och annan av deras förbleknade prydnader och framkallade ifrån den tjocka och resliga furuskogen, som stod på andra sidan av älven, detta enformiga, men fulltoniga och melankoliskt ljuva sus, som är eget för tallarnas kronor.

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Lars-Gunnar Andersson, Språkfrågan: En säregen böjning av egen, Göteborgs-Posten, 12 maj 2015