finis

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av finis  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ finis finisen finisar finisarna
Genitiv finis finisens finisars finisarnas

finis

  • uttal: /ˈfiːnɪs/ (1.), /ˈfiːˌnːis/ (2.)
  1. (starkt vardagligt) fin person
    Etymologi: fin + -is
  2. is som är stark och fin och lämplig för t.ex. skridskoåkning
    Etymologi: fin + is

Franska[redigera]

Adjektiv[redigera]

finis

  1. böjningsform av fini

Verb[redigera]

finis

  1. böjningsform av finir

Latin[redigera]

Substantiv[redigera]

fīnis m

  1. gräns
  2. ände, slut