gräva
Se även grava.
Innehåll
Svenska[redigera]
Verb[redigera]
| Böjningar av gräva | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | gräva | grävas |
| Presens | gräver | grävs (gräves) |
| Preteritum | grävde | grävdes |
| Supinum | grävt | grävts |
| Imperativ | gräv | – |
| Particip | ||
| Presens | grävande, grävandes | |
| Perfekt | grävd | |
gräva
- uttal: /ˈgrɛ̀ːva/
- åstadkomma en fördjupning i något (särskilt i marken) genom av avlägsna en del av materialet
- Med spaden grävde han en grop i marken.
- ingående leta igenom (genom att flytta på saker på ett sätt som liknar att gräva), rota i
- Han grävde i byrålådan efter nycklarna.
- Etymologi: Av fornsvenska græva, biform till grava.[1] Besläktat med grav, grop, gruva, grift, grävling, engelska grave, grub, tyska graben (härav grubbla), nederländska graven. Från urgermanska *graban, från urindoeuropeiska *ghrebh-/*ghrobh-, "gräva", "skrapa".[2][3]
- Besläktade ord: grävare, grävning, utgrävning
- Sammansättningar: grävmaskin, grävskopa
- Fraser: gräva bort, gräva fram, gräva ner (sig), gräva upp, gräva ut
Översättningar[redigera]
åstadkomma fördjupning
Källor[redigera]
- ↑ Svensk etymologisk ordbok: GRÄVA, läst 2015-05-11.
- ↑ Svenska akademiens ordbok, internetupplagan: "GRÄVA", läst 2010-01-21.
- ↑ Online Etymology Dictionary: "grave", läst 2010-01-21.
