hiss

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även HISS.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hiss 1. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hiss hissen hissar hissarna
Genitiv hiss hissens hissars hissarnas
Böjningar av hiss 2. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hiss hisset hiss hissen
Genitiv hiss hissets hiss hissens
ett par hissar

hiss

  1. anordning för att lyfta (hissa) och sänka (fira) personer eller föremål mellan våningar i en byggnad eller gruva
    Vi tog hissen upp till översta våningen.
    Besläktade ord: hissa
    Sammansättningar: bokhiss, gruvhiss, hissanläggning, hissbana, hissbord, hisschakt, hissdörr, hissförare, hisshjul, hisskorg, hisskötare, hisslina, hissloge, hissmotor, hisspojke, hisstrumma, hissvagn, hissöppning, kolhiss, mathiss, motorhiss, paternosterhiss, personhiss, stackhiss, varuhiss, vindhiss, ånghiss
  2. (musik) höjt h; ton med frekvens nära 523.25 · 2n Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med c och dessess
    Etymologi: Ordet har konstruerats av tonen h och suffixet -iss

Översättningar

[redigera]

Engelska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av hiss  Singular Plural
Nominativ hiss hisses
Genitiv hiss's, hiss' hisses'

hiss

  1. väsning, fräsning

Verb

[redigera]
Böjningar av hiss  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens hiss hisses hiss
Preteritum hissed
Perfektparticip hissed
Presensparticip hissing, vard. hissin'

hiss

  1. väsa, fräsa