horn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även hörn.

Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
horn

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av horn 1-2. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ horn hornet horn hornen
Genitiv horns hornets horns hornens
Böjningar av horn 3. Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ horn hornet
Genitiv horns hornets

horn n

  1. utväxt av keratin på vissa djurs huvuden
    Älgen fäller sina horn i januari-februari.
    Synonymer: wönn (orsamål)
    Sammansättningar: hjorthorn, oljehorn, renhorn, smörjehorn, ymnighetshorn, älghorn
  2. ett bleckblåsinstrument
    Hyperonymer: bleckblåsinstrument
    Hyponymer: valthorn, althorn
  3. keratin, det material som till exempel horn [2] och naglar är gjorda av
    Synonymer: keratin
  4. hörn på ett segel
  5. städets spetsiga ände
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: behornad
Fraser: blåsa i sitt horn, ett horn i sidan

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av horn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ horn hornet horn hornene
Genitiv horns hornets horns hornenes

horn

  1. horn; utväxt av keratin på vissa djurs huvuden
  2. horn; ett bleckblåsinstrument
    Besläktade ord: alpehorn

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av horn  Singular Plural
Nominativ horn horns
Genitiv horn's horns'

horn

  • uttal: /hɔːn/ (brittisk engelska) /hɔːrn/ (amerikansk engelska)
  1. horn (instrument)
  2. horn (utväxt av keratin)
  3. horn (keratin)
  4. (fordonsteknik) tuta

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

horn n

  1. hörn