hugga

Svenska

Verb

Böjningar av hugga	Aktiv	Passiv
Infinitiv	hugga	huggas
Presens	hugger	huggs (hugges)
Preteritum	högg	höggs
Supinum	huggit	huggits
Imperativ	hugg	–
Particip
Presens	huggande, huggandes
Perfekt	huggen

hugga

1. klyva (ved med yxa)
2. fälla (träd med yxa)
3. kapa av (bl. a. kvistar)
4. sticka (med kniv)
5. bita (hastigt)
6. (om en fisk) göra utfall mot en metkrok; även nappa
7. ge oproportionerligt arga svar på tilltal

Etymologi: Ordet finns belagt i språket sedan 1000-talet (runform ᚼᛅᚴᚢᛅ, hauka), som fornsvenska hugga.

Besläktade ord: hugg, hygge

Sammansättningar: huggklinga, huggkniv, huggvapen

Fraser: hugga av, hugga för sig, hugga in, hugga upp

Översättningar

klyva

• finska: pilkkoa ^(fi)
• franska: fendre ^(fr), couper ^(fr)
• italienska: fendere ^(it)
• tyska: hacken ^(de), hauen ^(de)

fälla

• engelska: chop ^(en), cut ^(en)
• finska: kaataa ^(fi)
• franska: couper ^(fr)
• italienska: abbattere ^(it)
• tyska: hacken ^(de), hauen ^(de)

kappa

• finska: typistää ^(fi)
• franska: tailler ^(fr)
• tyska: hacken ^(de), hauen ^(de)

sticka

• bokmål: hugge, hogge
• danska: hugge
• engelska: stab ^(en)
• finska: puukottaa ^(fi), (vardagligt) tuikata ^(fi)
• franska: couper ^(fr)
• nynorska: hogge
• tyska: stechen ^(de)

bita

• finska: puraista ^(fi)
• franska: mordre ^(fr)
• tyska: schlingen ^(de)

göra utfall

• finska: napata ^(fi), tarttua ^(fi)
• franska: mordre ^(fr)

ge oproportionerligt arga svar på tilltal

• finska: tiuskia ^(fi)

Isländska

Verb

hugga

1. trösta