lov

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av lov 1-2 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ lov lovet lov loven
Genitiv lovs lovets lovs lovens
Böjningar av lov 3 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ lov loven lovar lovarna
Genitiv lovs lovens lovars lovarnas

lov

  1. ledighet från skolgång
    Vanliga konstruktioner: lov från ngt
    Förr hette det sportlov och skördelov. Då var det meningen att man skulle göra nåt på loven.
    Sammansättningar: höstlov, jullov, lovdag, sommarlov, sportlov, vinterlov
  2. beröm; hyllning
    Fraser: (kollokationer) göra ngt till ngns lov
    Sammansättningar: lovorda, lovprisa, lovprisning, lovsjunga, lovsång, lovtal, lovtid, lovvärd
    Fraser: tack och lov, Gud ske lov!, Herren vare tack och lov!
  3. (sjötermer) vändning upp mot vinden av segelfartyg; (även allmännare) sväng
    Synonymer: sväng, gir
    Fraser: (kollokationer) göra/slå en lov ngnstans
    Fraser: slå sina lovar kring ngt, ta loven av ngt
  4. (oböjligt) tillstånd, tillåtelse
    Fraser: (kollokationer) be (ngn) om lov, ge (ngn) lov, få/ha lov att göra ngt
    Har du fått lov att vänta med läxorna?
    Fraser: Får jag lov?, Får jag lov att bjuda på något?, Vad får det lov att vara?
  5. (oböjligt) det att vara tvungen
    Synonymer: måste, skyldighet, nödvändighet
    Fraser: (kollokationer) få (allt) lov att göra ngt
    Jag fick lov att skrota bilen. Det var för dyrt att laga den.

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av lov  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ lov loven lover lovene
Genitiv lovs lovens lovers lovenes

lov

  1. lag; rättsregel; samling av rättsregler
    Ifølge norsk lov er det ikke tillatt å drikke alkohol på offentlig sted.
  2. lag; sats som beskriver fysikaliskt fenomen
  3. (oböjligt) lov; tillåtelse
    Det er ikke lov til å ha med hund på bussen.

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

lov

  1. lag; rättsregel