mök

Svenska

Substantiv

Böjningar av mök	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mök	möken	mökar	mökarna
Genitiv	möks	mökens	mökars	mökarnas

mök

• uttal: mö:kmøːk

1. (vardagligt, särskilt vanligt i Sydsverige) utsläpp av gaser genom ändtarmen, särskilt om illaluktande sådana

   Han släppte den äckligaste mök jag någonsin varit med om.

   Etymologi: Av fornsvenska myk (”gödsel; smuts; avföring”), av samma rot som mocka. Jämför även med mög, danska møg, norska møkk och isländska mykr, myki. Se även möka.

   Synonymer: brakare, fis, fjärt, prutt, rökare, skit, tök, gjärt

   Sammansättningar: äggmök

Översättningar

Översättningar

• engelska: fart ^(en)
• estniska: peeretus, peer ^(et)
• ryska: пук ^(ru) (puk)
• tyska: Pup ^(de), Pups ^(de), Pupser m

Isländska

Substantiv

mök n pl

1. samlag