oanständig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

oanständig

Böjningar av oanständig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum oanständig oanständigare  
Neutrum oanständigt
Bestämd
singular
Maskulinum oanständige oanständigaste
Alla oanständiga
Plural oanständiga
  Predikativt
Singular Utrum oanständig oanständigare oanständigast
Neutrum oanständigt
Plural oanständiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (oanständigt)?
  1. emot god sed; osedlig; med bristande hyfs
  2. (i synnerhet) som gör eller innehåller anspelningarsexualitet och könsumgänge
    2013 (8 apr): Gayaktivist i Zambia gripen (Svenska Dagbladet):
    På måndagen delgavs han misstanke om att ha ”uppviglat allmänheten till att ta del i oanständiga aktiviteter”, enligt polis.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Synonymer: otillbörlig, olämplig, oförskämd, otidig, frivol, vågad, skabrös, fräck, ekivok, opassande, ohyfsad, ovårdad
Besläktade ord: oanständighet

Översättningar[redigera]