sed

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sed  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sed seden seder sederna
Genitiv seds sedens seders sedernas

sed

  1. vedertaget bruk
    Du skall lands sed följa eller land fly. (ordspråk)
    Synonymer: kutym, sedvana, sedvänja, tradition
    Etymologi: Av fornsvenska siþer, sedher, av fornnordiska siðr, av urgermanska *siduz, av urindoeuropeiska *swe-dh-.
    Sammansättningar: bröllopssed, dryckessed, fornsed, fädernesed, hussed, julsed, landssed, ortnamnssed, osed, sedeförfall, sedeförfining, sedelärande, sedeslös, sedeslöshet, sedesträng, sedesam, sedutövare, sedvanlig, sedvänja, umgängessed
    Fraser: (idiom) ta seden dit man kommer, seder och bruk
    Besläktade ord: sedlig
  2. (överfört, religion) forn sed
    Sammansättningar: sedvandrare

Översättningar[redigera]

Esperanto[redigera]

Konjunktion[redigera]

sed

  1. men, utan

Kurdiska[redigera]

Räkneord[redigera]

sed

  1. hundra

Ladino[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sed  Singular Plural
Femininum sed sedes

sed (סיד) f

  1. törst
    Varianter: ser

Verb[redigera]

sed

  1. böjningsform av ser

Latin[redigera]

Konjunktion[redigera]

sed

  1. men
  2. ändå
  3. hursomhelst
  4. ja, men...

Spanska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sed  Singular Plural
Femininum sed sedes

sed f

  1. törst
    Besläktade ord: sediento
    Se även: hambre

Verb[redigera]

sed

  1. böjningsform av ser