o-

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även o, O, ö, ø, -o och ó-.

Kvalitetskontroll - fakta
Denna artikel innehåller ifrågasatta faktauppgifter som eventuellt diskuteras på diskussionssidan.
Motivering: Rubriken Användning: först listas out och osnö som exempel på norrländska bildningar med o-, sedan nämns o-ut och o-snö är "sydbo-skrönor"

Svenska[redigera]

Affix[redigera]

o- (prefix)

  1. inte, icke
  2. dålig, dåligt

Etymologi[redigera]

Av fornsvenska ō-, av fornnordiska ú- (varav även isländska och färöiska ó- och norska u-), av urgermanska *un-, varav även fornengelska un-, varav engelska un-, fornhögtyska un-, varav tyska un-, fornsaxiska un-, varav nederländska on-, samt gotiska 𐌿𐌽- (un-), av urindoeuropeiska *n̥-, varav även klassiska grekiskans ά- (a-), varav grekiska α- (a-), samt latinets in-, som ett prefix av partikeln *ne, "inte".

Användning[redigera]

1. Dialektalt i norra Sverige är det vanligt med många fler ordbildningar med o-. Ofta kan prefixet användas till verborum supinumformer för att säga att man ännu inte har gjort något som man hade tänkt göra;

He hâ ja ogjort.
Det har jag inte gjort ännu.

För exempel på adjektiva, se ó-.

Sammansättningar[redigera]

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]