rupture

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

rupture

  1. processen eller instansen att brista; bristning
  2. (patologi) bråck (särskilt i ljumsken eller inälvorna)

Synonymer[redigera]

bråck

Verb[redigera]

Böjningar av rupture  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens rupture ruptures rupture
Preteritum ruptured
Perfektparticip ruptured
Presensparticip rupturing

rupture

  1. (transitivt) bryta, spräcka
  2. (intransitivt) brista, spricka

Besläktade ord[redigera]

Synonymer[redigera]

bryta
brista