vittra

Svenska

Adjektiv

vittra

1. böjningsform av vitter

Substantiv

Böjningar av vittra	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vittra	vittran	vittror	vittrorna
Genitiv	vittras	vittrans	vittrors	vittrornas

vittra u

1. (folktro) övernaturligt kvinnigt väsen inom den norra nordiska fäbodkulturens folktro (i Sverige framförallt Norrland)

   Etymologi: Sannolikt dialektal bestämd singular av vitter, sidoform till vätter, äldre form av vätte, av fornnordiska vættr (”vätte”).

   Varianter: vitter

   Besläktade ord: vätte, vätter

   Sammansättningar: vildvittra, vitterfolk, vittertagen, vitterväg

   Jämför: huldra, skogsrå, älva

Verb

Böjningar av vittra	Aktiv	Passiv
Infinitiv	vittra	vittras
Presens	vittrar	vittras
Preteritum	vittrade	vittrades
Supinum	vittrat	vittrats
Imperativ	vittra	–
Particip
Presens	vittrande, vittrandes
Perfekt	vittrad

vittra

1. (intransitivt, geologi, avseende berg och sten) smulas sönder

   Vassa klippavslut, solvarma hällar och vittrande berg ger ett kargt och vilt intryck.

   Jämför: flagna

   Se även: vittra bort, vittra ner, vittra sönder

2. (intransitivt, bildligt) gradvis minska eller förfalla; tyna, tvina, förtvina

   Förföljelsen fick regeringens anseende att vittra.

3. känna doft i luften (oftast med avseende på däggdjur)

   Synonymer: vädra

4. (arkaiskt) kungöra, tillkännage

   Etymologi: Av fornsvenska vitra; till vitter (”vettig, kunnig, klok”), avledning till veta.

Besläktade ord: vittring

Översättningar

smulas sönder

• engelska: weather ^(en), wither ^(en), moulder ^(en), crumble ^(en), decompose ^(en)
• finska: rapautua ^(fi), sorautua, mureta ^(fi)
• italienska: sgretolarsi
• litauiska: byrėti, trupėti
• polska: zwietrzeć, rozkruszyć się, rozpaść się
• tyska: verwittern ^(de)

känna doft

• engelska: wind ^(en), scent ^(en), smell ^(en)
• finska: vainuta
• polska: zwietrzyć, zwęszyć
• tyska: wittern ^(de)