sand

Se även sanð.

Svenska

Substantiv

Böjningar av sand	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sand	sanden
Genitiv	sands	sandens

sand

• uttal: sand /sand/

1. sten som blivit till små korn, antingen genom väder och vind eller på konstgjord väg

   Jag har aldrig sett så mycket sand, sa turisten på besök i Saharaöknen.

2. (geologi) jordart med kornstorlek mellan 0,06 och 2 mm

Etymologi: Av fornsvenska sander, av fornnordiska sandr, av urgermanska *sanda(z). Besläktat med isländska sandur, norska sand fornengelska sand (engelska sand), fornhögtyska sant (tyska Sand). Ytterst av urindoeuropeiska *sam(a)dho-, motsvarande grekiska ἄμαθος, amathos, "sand"; troligen en uttalsförenkling av *bhsam(a)dho-, av roten *bhes-, med rotbetydelsen "att krossa", "att gnugga". Härigenom besläktat med latin sabulum, grekiska ψάμμος, psammos (varav psammit), båda "sand", och sanskrit bhas, "sönderkrossa".

Sammansättningar: kattsand, kvartssand, kvicksand, sanddyna, sandjord, sandkaka, sandkorn, sandkrypare, sandlåda, sandmask, sandmaskros, sandslott, sandsnäppa, sandstrand, sandtärna, sandöken

Fraser: sticka huvudet i sanden

Se även: grus, singel

Anagram: dans, Dans

Översättningar

små korn sten

• bokmål: sand
• engelska: sand ^(en)
• finska: hiekka ^(fi)
• franska: sable ^(fr) m
• isländska: sandur ^(is)
• japanska: 砂 ^(ja) (suna)
• katalanska: sorra ^(ca)
• malajiska: pasir
• nederländska: zand ^(nl) n
• polska: piasek ^(pl) m
• ryska: песок ^(ru) m (pesók)
• spanska: arena ^(es) f
• tyska: Sand ^(de) m

Bokmål

Substantiv

sand m

1. sand

   Etymologi: Av fornnordiska sandr, av urgermanska *samdaz, av urindoeuropeiska*sámh₂dʰos.

   Homofoner: sann

   Sammansättningar: sandkasse

Bottniska

Substantiv

sand m

• uttal: /sɑ́ːn/, /sɒ́nː/, /sǽnd/, /sǽːt/

1. sand

   Etymologi: Av fornnordiska sandr; just för att ordet historiskt slutar på nd och är enstavigt blir n-ljudet lent och ej tjockt; jämför band motför son och van.

   Besläktade ord: sandug, send’

Danska

Substantiv

Böjningar av sand	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sand	sandet
Genitiv	sands	sandets

sand

1. sand

   Etymologi: Av fornnordiska sandr, av urgermanska *samdaz, av urindoeuropeiska*sámh₂dʰos.

   Sammansättningar: sandbanke, sandflugt, sandkasse, sandpapir, sandstrand

Adjektiv

sand

1. sann

   Synonymer: rigtig

   Antonymer: falsk

   Etymologi: Av fornnordiska sannr, saðr, av urgermanska *sanþaz, av urindoeuropeiska *h₁sónts ("varande, existerande"), presens particip av *h₁es- ("att vara").

Engelska

Substantiv

sand

• uttal: /sænd/

1. sand

Fornsaxiska

Substantiv

sand

1. strand

Färöiska

Substantiv

sand

1. böjningsform av sandur

Isländska

Substantiv

sand

1. böjningsform av sandur