sten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Sten.

Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
sten

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sten 1., 3. Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ sten stenen
Genitiv stens stenens
Böjningar av sten 2., 4.-6. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sten stenen stenar stenarna
Genitiv stens stenens stenars stenarnas

sten

  1. en typ av mineraliskt material
  2. (lös) bit av materialet sten (1.) för stor för att kunna betecknas som ett sandkorn
  3. (geologi) en jordart med kornstorlek mellan 60 och 200 mm
  4. spelpjäs i ett flertal olika spel, bland annat go
  5. en bit av ett mer eller mindre ädelt mineral innefattat i ett smycke
  6. (kortform) stoff av mineralsalter som ansamlats i djur- eller människokropp som exempelvis njursten eller tandsten
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska sten. Gemensamt germanskt ord; besläktat med isländska steinn, norska stein, tyska Stein, engelska stone, med anknytningar i slaviska språk och möjligen även grekiska.
Besläktade ord: stena, stenig, sten-
Sammansättningar: gallsten, gatsten, gravsten, gråsten, kantsten, kiselsten, kullersten, njursten, pannsten, sandsten, slipsten, småsten, stenblock, stendöd, stenfundament, stenhård, stenhög, stenmur, stenparti, stenröse, stensatt, stenskott, stensättning, stentuff, stenvägg, tandsten, urinsten, ädelsten
Fraser: över stock och sten, kasta sten i glashus, lägga sten på börda, Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus., På rullande sten växer ingen mossa., tuktad sten, vända på alla stenar
Se även: berg, bergart

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sten  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sten stenen stener stenene
Genitiv stens stenens steners stenenes

sten m

  1. sten
    Varianter: stein
    Sammansättningar: edelsten

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sten  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sten stenen sten, stene stenene
Genitiv stens stenens sten, stenes stenenes

sten u

  1. sten
    ædle metaller og kostbare stene
    ädla metaller och dyrbara stenar
    De bevarede tre stene blev 1874 flyttede til slotsparken
    De bevarade tre stenarna blev 1874 flyttade till slottsparken
    I sydmuren er indsat to sten med indhuggede figurer
    I sydmuren är två stenar med inhuggna figurer insatta
    Användning: Pluralformen sten går alltid att använda, men stene används enbart om minnesstenar och ädelstenar.

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

sten m

  1. sten
    Æn oxe stangar man ælla kono til dødh, tha skal oxa brytas nidhir mz stenom til dødh oc enghin skal magha æta køth hans.
    Om en oxe stångar en man eller kvinna till döds, ska oxen stenas till döds och ingen får äta dess kött.
  2. ädelsten
  3. (anatomi) testikel
  4. kärna i frukt
  5. oönskad stenliknande bildning, till exempel som njursten i njurarna