seger

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av seger  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ seger segern segrar segrarna
Genitiv segers segerns segrars segrarnas

seger

  1. (sport, politik, militärt, och generellt) resultat som är positivtt för den talande eller subjektet i en tävling, batalj, spel och dylikt, detta till men för en motståndare; vinst över en motståndare
    Etymologi: Av fornsvenska sigher, segher, sægher, seygher, av fornnordiska sigr, av urgermanska *segaz. Av indoeuropeiska *ségʰos ~ ségʰes- ("kontroll, makt").[1] Besläktat med sanskrit सहस् (sáhas, "kraft, makt, seger").
    Synonymer: viktoria, triumf
    Antonymer: förlust, nederlag
    Besläktade ord: segra, segrare, segrarinna
    Sammansättningar: etappseger, pyrrhusseger, segerdag, segerherre, segerhuva, segermål, segerrik, segerstolt, segertåg, segervilja, segerviss, segervisshet, segeryra, skrällseger, valseger

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Don Ringe (2006): From Proto-Indo-European to Proto-Germanic, Oxford University Press.