seger

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av seger  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ seger segern segrar segrarna, åld. el. dial. segrarne
Genitiv segers segerns segrars segrarnas, åld. el. dial. segrarnes

seger

  1. vinst över en motståndare cirkeldefinition med vinst
    Etymologi: Av fornsvenska sigher, segher, sægher, seygher, av fornnordiska sigr, av urgermanska *segaz. Av indoeuropeiska *ségʰos ~ ségʰes- ("kontroll, makt").[1] Besläktat med sanskrit सहस् (sáhas, "kraft, makt, seger").
    Synonymer: viktoria, triumf
    Antonymer: förlust, nederlag
    Besläktade ord: segra, segrare, segrarinna
    Sammansättningar: segerdag, segerherre, segerhuva, segermål, segerrik, segerstolt, segertåg, segervilja, segerviss, segeryra, valseger

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Don Ringe (2006): From Proto-Indo-European to Proto-Germanic, Oxford University Press.