sven

Se även Sven.

Svenska

Substantiv

Böjningar av sven	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sven	svennen	svenner	svennerna
Genitiv	svens	svennens	svenners	svennernas

sven u

1. (historia) ung manlig tjänare vid hov eller hos storman
2. (ålderdomligt) man som ännu lever i svendom (som ännu inte haft sexualdebut)

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1575.

3. (ålderdomligt) ung man

   Synonymer: yngling

Etymologi: Belagt i språket sedan 1000-talet. Från runsvenska svæinn, fornsvenska sven; med motsvarighet i rundanska och forndanska swæn, (danska svend), norska svenn, fornnordiska och isländska sveinn, fornhögtyska swein ("tjänare, herde"), engelska swain, ("ung man, tjänare"). Rotbesläktat med bland annat latin suus ("sin") och sanskrit svayám ("själv").

Besläktade ord: svendom

Se även: jungfru, mö

Sammansättningar

adelssven badsven bagarsven bodsven borglägerssven brudsven brudgumssven bryggarsven brödsven bröllopssven budsven bysven bältaresven dannesven dörrsven fästesven följesven / följessven förlagssven guldsmedssven handelssven hovsven hästsven hättesven julsven kammarsven karduanssven kolarsven / kolaresven konstnärssven kornsven kvarnasven källarsven

kännesven köpmanssven köpsven körsven ledsven legosven ludersven lärsven lärdomssven matsven murmästarsven myntsven myntarsven myntmästarsven mästersven möllesven pannesven paulunsven pepparsven plogsven präntaresven resesven ridsven riddarsven rustkammarsven sadelsven skolsven skomakarsven skosven

skottsven skräddarsven skänksven sköldsven slädsven småsven smältarsven snickarsven sockersven stallsven svenbarn svenbröd svengubbe svenklass svenklänning svenknekt svenkväll svenkök svenlek svenmiddag svenprov svensexa svenstuga svenstånd sventjänare svenöl tempelsven ungersven vandringssven vapensven vederlagssven ämnessven

Översättningar

svendom

ung man

• danska: svend ^(da) u
• spanska: mancebo ^(es) m

ung manlig tjänare

• danska: svend ^(da) u
• isländska: skjaldsveinn m
• italienska: valletto ^(it) m
• spanska: mancebo ^(es) m, paje ^(es) m
• tyska: Knappe ^(de) m

Fornsvenska

Substantiv

sven m

1. sven, gosse, ung pojke
2. yngling, ung man
3. manlig tjänare
4. väpnare

Sammansättningar: brødhsven, bursven, bysven, fæstesven, hofsven, hæstasven, kællaresven, kænnesven, leghosven, reþosven, skipsven, smasven, smidhasven, sændesven