tillåta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av tillåta  Aktiv Passiv
Infinitiv tillåta tillåtas
Presens tillåter tillåts, åld. tillåtes
Preteritum tillät tilläts
Supinum tillåtit tillåtits
Imperativ tillåt
Particip
Presens tillåtande, tillåtandes
Perfekt tillåten

tillåta

  1. ge tillstånd (el. tillåtelse)
    Synonymer: bevilja, godkänna, gå med på
    Antonymer: förbjuda
    Etymologi: Av fornsvenska tillata. Motsvarar till + låta, jämför danska tillade, norska tillate (båda skriftspråk), medellågtyska tōlāten, tyska zulassen, nederländska toelaten.[1]
    Besläktade ord: tillåtelse, tillåten, tillåtlig

Översättningar[redigera]


Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "tillåta"