tillåta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av tillåta  Aktiv Passiv
Infinitiv tillåta tillåtas
Presens tillåter tillåts (tillåtes)
Preteritum tillät tilläts
Supinum tillåtit tillåtits
Imperativ tillåt
Particip
Presens tillåtande, tillåtandes
Perfekt tillåten

tillåta (avstavas till-låta)

  1. ge tillstånd (eller tillåtelse)
    Synonymer: bevilja, godkänna, gå med på
    Antonymer: förbjuda
    Etymologi: Av fornsvenska tillata. Motsvarar till + låta, jämför danska tillade, norska tillate (båda skriftspråk), medellågtyska tōlāten, tyska zulassen, nederländska toelaten.[1]
    Besläktade ord: tillåtelse, tillåten, tillåtlig

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "tillåta"