vägg

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av vägg  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vägg väggen väggar väggarna
Genitiv väggs väggens väggars väggarnas

vägg

  1. lodrätt, ofta plan, rektangulär yta (ofta av sten, betong, gips eller trä) som till exempel kan avgränsa ett rum i horisontalplanet
    Hon satte upp de nya tavlorna på väggen.
    Sammansättningar: bergvägg, betongvägg, brandvägg, brädvägg, bukvägg, cellvägg, fjällvägg, fondvägg, gavelvägg, gipsvägg, innervägg, långvägg, mellanvägg, skiljevägg, snedvägg, spaljevägg, stenvägg, tarmvägg, tegelvägg, vikvägg, väggalmanacka, väggbonad, väggfast, vägghylla, väggkarta, väggklocka, vägglampa, vägglus, vägglyster, väggmadam, väggmossa, väggmålning, väggpanel, väggprydnad, väggskiva, väggskåp, väggspegel, väggtelefon, väggtidning, vägg-tv, vägguttag, väggyta, yttervägg
    Fraser: gå in i väggen, inom fyra väggar, kunna slänga sig i väggen, köra huvudet i väggen, mellan skål och vägg, måla fan på väggen, ställa mot väggen, tala för tomma väggar, uppåt väggarna, vägg i vägg

Översättningar[redigera]