yr

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av yr  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum yr yrare  
Neutrum yrt
Bestämd
singular
Maskulinum yre yraste
Alla yra
Plural yra
  Predikativt
Singular Utrum yr yrare yrast
Neutrum yrt
Plural yra
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning yrt

yr

  1. vimsig, snurrig, ur balans
    Synonymer: virrig
    Etymologi: Av fornsvenska yr, ør. Jämför norska ør.
    Besläktade ord: irr, yra
    Sammansättningar: yrhätta, yrsel, yrsnö, yrvaken, yrväder
    Besläktade ord: irra

Översättningar

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av yr  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ yr yret yrar yrarna
Genitiv yrs yrets yrars yrarnas
  1. (meteorologi) variant av ur
  2. (överfört) i fråga om yrande stoft eller ämne, särskilt ungefär liktydigt med: (kraftigt) våg- eller vattenstänk
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: sandyr, snöyr, vattenyr, yrväder
Varianter: irr, yra
Besläktade ord: irra

Verb

[redigera]

yr

  1. böjningsform av yra

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]

yr n

  1. duggregn