fara

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Besläktade ord 1.1.2 Sammansättningar 1.1.3 Fraser 1.1.4 Översättningar 1.2 Verb 1.2.1 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av fara	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fara	faran	faror	farorna
Genitiv	faras	farans	farors	farornas
Som förled i sammansättningar används faro-.

fara

1. utsatthet för eventuell skada eller smärta; risk för mycket negativ och skadlig utveckling

   Hon visste att hon var förföljd och svävade i fara.

[redigera] Besläktade ord

• farlig
• befara

[redigera] Sammansättningar

• farhåga
• farofylld
• farozon
• livsfara

[redigera] Fraser

• fara illa

[redigera] Översättningar

[redigera] Verb

Böjningar av fara	Aktiv	Passiv
Infinitiv	fara	faras
Presens	far	faras
Preteritum	for	fors
Supinum	farit	farits
Imperativ	far	–
Particip
Presens	farande, farandes
Perfekt	–

fara

1. resa; färdas

   Hon for till Italien.

[redigera] Översättningar