fara

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av fara  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fara faran faror farorna
Genitiv faras farans farors farornas
Som förled i sammansättningar används faro-.

fara

  1. utsatthet för eventuell skada eller smärta; risk för mycket negativ och skadlig utveckling
    Hon visste att hon var förföljd och svävade i fara.

[redigera] Fraser

[redigera] Besläktade ord

[redigera] Sammansättningar

[redigera] Översättningar

[redigera] Verb

Böjningar av fara  Aktiv Passiv
Infinitiv fara faras
Presens far fars, fares
Preteritum for fors
Supinum farit farits
Imperativ far
Particip
Presens farande, farandes
Perfekt faren
Not:

perfektparticip ofta med tillhörande partikel

fara

  1. resa; färdas
    Hon for till Italien.

[redigera] Fraser

[redigera] Sammansättningar

[redigera] Översättningar

[redigera] Fornsvenska

[redigera] Verb

fara

  1. åka, fara

[redigera] Isländska

[redigera] Verb

fara

  1. åka, fara
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Deltagande
Verktygslåda
På andra språk