fara

Svenska

Substantiv

Böjningar av fara	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fara	faran	faror	farorna
Genitiv	faras	farans	farors	farornas
Som förled i sammansättningar används faro-.

fara

1. utsatthet för eventuell skada eller smärta; risk för mycket negativ och skadlig utveckling

   Hon visste att hon var förföljd och svävade i fara.

   Fraser: fara å färde

   Besläktade ord: farlig, befara

   Sammansättningar: farhåga, farsot, farofylld, farozon, livsfara

Översättningar

Översättningar  

engelska: danger (en) esperanto: danĝero (eo) finska: vaara (fi) franska: danger (fr) m

isländska: hætta (is) f italienska: pericolo (it) m polska: niebezpieczeństwo (pl) portugisiska: perigo (pt) tjeckiska: nebezpečí (cs) n, riziko (cs) n, ohrožení (cs) n tyska: Gefahr (de) f

Verb

Böjningar av fara	Aktiv	Passiv
Infinitiv	fara	faras
Presens	far	fars, fares
Preteritum	for	fors
Supinum	farit	farits
Imperativ	far	–
Particip
Presens	farande, farandes
Perfekt	faren
Not: perfektparticip ofta med tillhörande partikel

fara

1. resa iväg; färdas

   Hon for till Italien.

   Fraser: fara illa

   Sammansättningar: villfara, vederfaras

2. (norrländska) åka

   Vi for till byn igår och köpte nya gardiner.

Översättningar

Översättningar  

engelska: go (en), leave (en) (ge sig av) franska: aller (fr) isländska: fara (is)

polska: jechać (pl) portugisiska: partir (pt) tjeckiska: jet (cs), jezdit (cs) tyska: fahren (de), abfahren (de), reisen (de), abreisen (de)

Fornsvenska

Verb

fara

1. åka, fara

Isländska

Verb

fara

1. åka, fara