tu

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även .

Svenska[redigera]

Räkneord[redigera]

tu

  • uttal: tu: /tʰʉ̟ː/
  1. (i fraser) två
    Man kan resa på egen hand, eller på tu man hand.

Etymologi[redigera]

Från fornsvenskans tu (neutrumform av tver, "två").

Sammansättningar[redigera]

Fraser[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. (ålderdomligt) ersatt av du
    tu äst = du är

Franska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du

Italienska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du

Kurdiska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du
  2. dig

Latin[redigera]

Pronomen[redigera]

oregelbundet singularis
Nominativ
Genitiv tuī (tuus)
Dativ tibi
Ackusativ
Ablativ
Vokativ
  1. du
    Tu es.
    Du är.
    Ego timeo tui
    Jag är rädd för dig
    Användning: Tu används sällan som personligt pronomen, utan oftare som ett reflexivt pronomen. Exempel: Tu es och Es. Båda betyder "du är", men tu es betyder snarare "du är" och es snarare "du är".

Dock används inte genitiv-formen som ägande-form. Då använder man tuus.

Lettiska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du

Polska[redigera]

Adverb[redigera]

tu

  1. här
  2. hit

Portugisiska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. du

Se även[redigera]

Spanska[redigera]

Pronomen[redigera]

tu

  1. din, ditt; (possesivt pronomen för andra person singular) obetonat possesivt pronomen singular maskulinum och femininum