tu

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även .

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Räkneord

tu

  • uttal: tu: /tʰʉ̟ː/
  1. (ålderdomligt) två
    Man kan resa på egen hand, eller på tu man hand.

[redigera] Etymologi

Från fornsvenskans tu (neutrumform av tver, "två").

[redigera] Användning

Tu förekommer fortfarande i vissa uttryck.

[redigera] Sammansättningar

[redigera] Fraser

[redigera] Pronomen

tu

  1. (ålderdomligt) ersatt av du
    tu äst = du är

[redigera] Franska

[redigera] Pronomen

tu

  1. du

[redigera] Italienska

[redigera] Pronomen

tu

  1. du

[redigera] Kurdiska

[redigera] Pronomen

tu

  1. du
  2. dig

[redigera] Latin

[redigera] Pronomen

oregelbundet singularis
Nominativ
Genitiv tuī
Dativ tibi
Ackusativ
Ablativ
Vokativ
  1. du
    Tu es.
    Du är.
    Timeo tui
    Jag är rädd för dig

[redigera] Användning

Tu används sällan som personligt pronomen, utan oftare som ett reflexivt pronomen. Exempel: Tu es och Es. Båda betyder "du är", men tu es betyder snarare "du är" och es snarare "du är". Dock används inte genitiv-formen som ägande-form. Då använder man tuus.

[redigera] Lettiska

[redigera] Pronomen

tu

  1. du

[redigera] Polska

[redigera] Adverb

tu

  1. här
  2. hit

[redigera] Portugisiska

[redigera] Pronomen

tu

  1. du

[redigera] Se även

[redigera] Spanska

[redigera] Pronomen

tu

  1. din, ditt; (possesivt pronomen för andra person singular) obetonat possesivt pronomen singular maskulinum och femininum
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Deltagande
Verktygslåda
På andra språk