son

Se även Son och -son.

Svenska

Substantiv

Böjningar av son	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	son	sonen	söner	sönerna
Genitiv	sons	sonens	söners	sönernas

son 1

• uttal: så:n /soːn/

1. manlig avkomma; pojke som någon är förälder till

   Tack, min son.

son 2

• uttal: /suːn/

1. böjningsform av so

Etymologi

son 1

Fornnordiska sonr, av urgermanska *sunuz (varav även engelska son, tyska Sohn, etc.), från urindoeuropeiska *suHnús (varav bland annat ryska сын, syn, sanskrit सूनु, sūnú), från roten *sewH-, "att föda" (varav även, via den alternativa avledningen *suHyús, bland annat grekiska υἱός, huiús).

Sammansättningar

avkomma

• adoptivson
• sonhustru
• sonson
• svärson

Översättningar

barn av manligt kön  

albanska: biri (sq) arabiska: ابن (ar) (’ibn) bokmål: sønn (no) bretonska: mab (br) danska: søn (da) engelska: son (en) esperanto: filo (eo) estniska: poeg (et) finska: poika (fi) franska: fils (fr) grekiska: klassisk: υἱός nygrekiska: γιος (el), υιός (el) indonesiska: anak laki-laki (id) isländska: sonur (is) italienska: figlio (it) m japanska: 息子 (ja) (むすこ (ja), musuko (ja))

kinesiska: 儿子 (zh) (érzi (zh)) latin: filius (la) m nederländska: zoon (nl) m nynorska: son (nn) polska: syn (pl) portugisiska: filho (pt) rumänska: fiu (ro) ryska: сын (ru) m sanskrit: सूनु (sa) slovakiska: syn (sk) slovenska: sin (sv) spanska: hijo (es) m turkiska: erkek çocuk (tr), oğul (tr) tyska: Sohn (de) m ungerska: vkinek a fia (hu) vepsiska: poig (vep)

Engelska

Substantiv

Böjningar av son	Singular	Plural
Nominativ	son	sons
Genitiv	son's	sons'

son

• uttal: /sʌn/

1. son

Fornsvenska

Substantiv

son

1. son

Varianter

• sun

Franska

Substantiv

Böjningar av son	Singular	Plural
Maskulinum	son	sons

son

• uttal: /sɔ̃/

1. ljud
2. kli

Användning

I betydelsen kli vanligen enbart som le son och du son.

Pronomen

Tabell över pronomen                Personliga pronomen Nominativ Ackusativ Dativ Possessiva pronomen Possessiva determinativer Disjunktiv Reflexiv Disjunktiv reflexiv Lokativ (à) Genitiv (de) Singular Plural Singular Plural Maskulinum Femininum Maskulinum Femininum Maskulinum Femininum 1:a person singular je, j'2 me, m'2 me, m'2 (le) mien (la) mienne (les) miens (les) miennes mon ma, mon2 mes moi me, m'2 moi à moi de moi 2:a person singular tu te, t'2 te, t'2 (le) tien (la) tienne (les) tiens (les) tiennes ton ta, ton2 tes toi te, t'2 toi à toi de toi 3:e person singular maskulinum il le, l'2 lui (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son2 ses lui se, s'2 soi y en 3:e person singular femininum elle la, l'2 lui3 (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son2 ses elle se, s'2 soi y en 1:a person plural nous nous nous (le) nôtre (la) nôtre (les) nôtres (les) nôtres notre notre nos nous nous nous à nous de nous 2:a person plural1 vous vous vous (le) vôtre (la) vôtre (les) vôtres (les) vôtres votre votre vos vous vous vous à vous de vous 3:e person plural maskulinum ils les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs eux se, s'2 soi y en 3:e person plural femininum elles les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs elles se, s'2 soi y en Not: Används även som andra person singular för att uttrycka artighet. Verb böjs då efter andra person plural, medan adjektiv fortfarande böjs i singular. Används då nästa ord börjar med vokal. Vid prepositionell dativ används elle: à elle.

son, sa, ses

• uttal: /sɔ̃/

1. tredje person singlar possesiv; hans, hennes, dess, sin, ens

Spanska

Verb

son

1. böjningsform av ser