son

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Etymologi 1.1.2 Sammansättningar 1.1.3 Översättningar 2 Engelska 2.1 Substantiv 3 Franska 3.1 Substantiv 3.1.1 Användning 3.2 Pronomen 4 Spanska 4.1 Verb

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av son	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	son	sonen	söner	sönerna
Genitiv	sons	sonens	söners	sönernas

son 1

• uttal: så:n /soːn/

1. manlig avkomma; pojke som någon är förälder till

   Tack, min son.

son 2

• uttal: /suːn/

1. böjningsform av so

[redigera] Etymologi

son 1

Fornnordiska sonr, av urgermanska *sunuz (varav även engelska son, tyska Sohn, etc.), från urindoeuropeiska *suHnús (varav bland annat ryska сын, syn, sanskrit सूनु, sūnú), från roten *sewH-, "att föda" (varav även, via den alternativa avledningen *suHyús, bland annat grekiska υἱός, huiús).

[redigera] Sammansättningar

avkomma

• adoptivson
• sonhustru
• sonson
• svärson

[redigera] Översättningar

[redigera] Engelska

[redigera] Substantiv

Böjningar av son	Singular	Plural
Nominativ	son	sons
Genitiv	son's	sons'

son

• uttal: /sʌn/

1. son

[redigera] Franska

[redigera] Substantiv

Böjningar av son	Singular	Plural
Maskulinum	son	sons

son

• uttal: /sɔ̃/

1. ljud
2. kli

[redigera] Användning

I betydelsen kli vanligen enbart som le son och du son.

[redigera] Pronomen

Tabell över pronomen            Personliga pronomen Nominativ Ackusativ Dativ Possessiva pronomen Possessiva determinativer Disjunktiv Reflexiv Disjunktiv reflexiv Lokativ Genitiv Mask. sing. Fem. sing. Mask. plur. Fem. plur. Maskulinum Femininum Plural 1:a person singular je, j'3 me, m'3 me, m'3 (le) mien (la) mienne (les) miens (les) miennes mon ma, mon3 mes moi me, m'3 moi — — 2:a person singular1 tu te, t'3 te, t'3 (le) tien (la) tienne (les) tiens (les) tiennes ton ta, ton3 tes toi te, t'3 toi — — 3:e person singular maskulinum il le, l'3 lui (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son3 ses lui se, s'3 soi y en 3:e person singular femininum elle la, l'3 lui2, elle (le) sien (la) sienne (les) siens (les) siennes son sa, son3 ses elle se, s'3 soi y en 1:a person plural nous nous nous (le) nôtre (la) nôtre (les) nôtres (les) nôtres notre notre nos nous nous nous — — 2:a person plural vous vous vous (le) vôtre (la) vôtre (les) vôtres (les) vôtres votre votre vos vous vous vous — — 3:e person plural maskulinum ils les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs eux se, s'3 soi y en 3:e person plural femininum elles les leur (le) leur (la) leur (les) leurs (les) leurs leur leur leurs elles se, s'3 soi y en Not: Det är mycket vanligt att använda pluralformen för att uttrycka artighet. lui ska användas när objektet är före verbet i meningen; annars används elle. Används då nästa ord börjar med vokal.

son, sa, ses

• uttal: /sɔ̃/

1. tredje person singlar possesiv; hans, hennes, dess, sin, ens

[redigera] Spanska

[redigera] Verb

son

1. böjningsform av ser