Appendix:Bring/877. Titulatur

titulatur

substantiv

tilltalsord, titel, titelsjuka, titelväsen, äretitel, ärebetygelse, ärebevisning, äretecken, hederstitel, hedersbetygelse, hedersbevisning, hedersborgare, hedersdiplom, hedersdoktor, hedersledamot, hederslegionen, hedersplats, hedersrum, hederstecken, rang, rangklass, rangordning, karaktärsfullmakt, agreé, agreéring, doktor, doktorat, promotion, doktorspromotion, primus, ultimus, doktorsdiplom, doktorshatt, doktorsring, doktorsvärdighet, parnass, lager, lagerkrans, lagerkröning, prästvigning;

värdighet, värdighetstecken, majestät, diadem, krona, purpur, hermelin, höghet, eders nåd, ers nåd, excellens, eminens, kardinalshatt, högvördighet, biskopsmössa, magnificens, guldkedja, troman, geheimeråd, adelsbrev, vapen, vapenbok, vapensköld, hjälmbuske, hjälmprydnad, fjäderbuske, fjäderhatt, panasch, epålett, epålettfrans, portepé, tofs, uniform, kokard, livmedikus;

utmärkelse, dekoration, dekorering, riddare, riddarorden, riddarslag, dubbning, dubbningsceremoni, orden, kraschan, kommendör, medalj, medaljör, prisbelöning, prismedalj, pristagare.

verb

titulera, utnämna, agreera, dubba, dekorera, promovera, kröna, lagerkröna, prisbelöna.

adjektiv, adverb

titulär, titelsjuk, välboren, högvälboren, höglärd, vällärd, högädel, vällovlig, kraschanprydd, kokardprydd, panaschprydd, uniformerad.