krona

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även króna och kröna.

Wikipedia har en artikel om:
krona (huvudprydnad)
Wikipedia har en artikel om:
krona (myntenhet)
Wikipedia har en artikel om:
krona (växter)

språk: svenska, ordklass: ??, problem: hornkrona, tandkrona

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av krona 1-5. Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ krona kronan kronor kronorna
Genitiv kronas kronans kronors kronornas

krona

  1. ringformad huvudprydnad i dyrbart material för furstar
    Kronan kungen bar var gjord av renaste guld och diamantförsedd.
    Sammansättningar: brudkrona, drottningkrona, kejsarkrona, kungakrona, luciakrona, ljuskrona, rangkrona, törnekrona
  2. (enbart i bestämd form, singular) i överförd betydelse (av 1.) om kungen, kungamakten eller staten
    Kronans skog är statligt ägd skog.
  3. den sida av ett mynt som bär regentens bild
    Vad väljer du? Krona eller klave?
    Antonymer: klave
  4. modern och historisk benämning på valutan i ett flertal europeiska länder
    Han lade upp några kronor på disken.
  5. övre delen av ett träd eller en blomma
    I trädets krona satt ett tiotal fåglar.
    Sammansättningar: kronblad, trädkrona
  6. (anatomi) den yttersta delen av en tand som täcks av emalj
  7. övre delen av en hatt
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska krona, kruna, av medellågtyska krōne, krūne, av latinska corona, av grekiska κορώνη (”krans, ring, krökning”). En substantivering av κορωνός ("böjd, krökt").[1]

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

krona

  1. böjningsform av krone

Verb[redigera]

krona

  1. böjningsform av krone

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av krona  Singular Plural
Nominativ krona kronor
Genitiv krona's kronor's

krona

  1. svensk krona; valutan i Sverige
    Synonymer: Swedish crown

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

krona f

  1. krona
    Etymologi: Av medellågtyska krōne, krūne, av latinska corona, av grekiska κορώνη (”krans, ring, krökning”). En substantivering av κορωνός ("böjd, krökt").[2]
    Varianter: kruna

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

krona

  1. böjningsform av krone

Verb[redigera]

krona

  1. kröna
    Varianter: krone

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "krona"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "krona"