Tor

Svenska

Substantiv

Böjningar av Tor
utrum	Singular
Nominativ	Tor
Genitiv	Tors

Tor

1. (nordisk mytologi) asagud i nordisk mytologi, son till asen Oden och asynjan Jord, make till asynjan Siv, som skapar åska när dennes stridshammare Mjölner anslår i fiender (inom viss mån en åskgud)

   1887: Fädernas gudasaga, Viktor Rydberg:

   Hunne Tor i god tid att fälla Rungner, kunde han komma Tjalve till hjälp.

   1961: Vårt kulturarv 1 Kulturgrundvalen, Per Krarup:

   Torsdagen var helig, och man offrade till Tor för fred och god skörd.

   2017: Riktiga vikingar, Bengt-Erik Engholm:

   Åskan har en otrolig kraft och det är inte konstigt att folk tänkte på Tor som den mäktigaste av gudarna, och de hejade på hans kamp mot jättarna.

   Sammansättningar: tordön, torsdag, torshammare, torshelgd, torsmånad, torsvigg

   Fraser: vid Tors hammare

2. ett mansnamn

   Varianter: Thor, Tord

3. ett efternamn

   Varianter: Thor, Thoor, Toor

Etymologi: Av fornsvenska Þōr, av fornnordiska Þórr, med runor skrivet ᚦᚢᚱ (”þur”), en sammandragning av ett tidigare urnordiska *ᚦᛟᚾᚨᚱ (”þonar; jämför: Oden, Tyr”), arkaiserat ungefär ”Dånar” eller ”Tonar” (”han som gör dån, dvs åska”), från ett urgermanska *Þunraz, substantivering av ett adjektiv *þunraz (”åskande; dundrande”), från vilket kommer bland andra svenska dunder, tyska Donner, engelska thunder (”åska, dunder”), till samma stam som svenska dån och dön, längre bak även ton. Äldre germanska namnvarianter är fornhögtyska ᚹᛁᚷᛁᚦᛟᚾᚨᚱ (”wigiþonar”), Donar, fornengelska Þunor och fornsaxiska Thunær. Huruvida namnet i äldre tid associerades med åskan eller åskguden - eller bådadera - kan ej utläsas från historiska källor. Det liknande namnet Tore och den feminina formen Tora är ursprungligen kortformer av mansnamn respektive kvinnonamn med förleden Tor-, som var rikligt namnbildande under vikingatid och medeltid i namn som Torbjörn, Torborg, Torleif, Torsten, Torgny, Torvald och Torun samt i namn på diverse platser som exempelvis Färöarnas huvudstad Torshamn.

Översättningar

åskgud

• alemanniska: Donar
• bayerska: Donar
• bokmål: Tor ^(no)
• danska: Thor ^(da), Tor ^(da)
• engelska: Thor ^(en)
• esperanto: Toro
• fornengelska: Þunor
• fornhögtyska: ᚹᛁᚷᛁᚦᛟᚾᚨᚱ (wigiþonar); Donar
• fornnordiska: Þórr
• fornsaxiska: Thunær
• frisiska: Tonger
• färöiska: Tórur
• hebreiska: תוֹר ^(he) (tor)
• isländska: Þór ^(is)
• latin: Thorus
• nynorska: Tor ⁽ⁿⁿ⁾
• saterfrisiska: Thuner
• tyska: Thor ^(de), Donar ^(de)

Bokmål

Substantiv

Böjningar av Tor
	Singular
Nominativ	Tor
Genitiv	Tors

Tor

1. ett mansnamn

Tyska

Substantiv

Böjningar av Tor , n
neutrum	Singular		Plural
Nominativ	das	Tor	die	Tore
Genitiv	des	Tors	der	Tore
Dativ	dem	Tor	den	Toren
Ackusativ	das	Tor	die	Tore

Tor n

1. port

   Se även: Tür, Eingang

2. (sport) mål; där boll placeras
3. (sport) mål; resultat av 2

Sammansättningar: Einfallstor, Scheunentor, Stadttor, torarm, Tordifferenz, Torpfosten, torreich

Böjningar av Tor , m
maskulinum	Singular		Plural
Nominativ	der	Tor	die	Toren
Genitiv	des	Toren	der	Toren
Dativ	dem	Toren	den	Toren
Ackusativ	den	Toren	die	Toren

Tor m

1. dåre, narr, person som uppför sig dåraktig

   Synonymer: Narr, Dummkopf, Idiot

   Besläktade ord: töricht

   Grammatik: Plural används sällan.