Tor

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
Tor

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av Tor 
utrum Singular
Nominativ Tor
Genitiv Tors

Tor

  1. (nordisk mytologi) asagud i nordisk mytologi, son till asen Oden och asynjan Jord, make till asynjan Siv, som skapar åska när dennes stridshammare Mjölner anslår i fiender (inom viss mån en åskgud)
    1887: Fädernas gudasaga, Viktor Rydberg:
    Hunne Tor i god tid att fälla Rungner, kunde han komma Tjalve till hjälp.
    1961: Vårt kulturarv 1 Kulturgrundvalen, Per Krarup:
    Torsdagen var helig, och man offrade till Tor för fred och god skörd.
    2017: Riktiga vikingar, Bengt-Erik Engholm:
    Åskan har en otrolig kraft och det är inte konstigt att folk tänkte på Tor som den mäktigaste av gudarna, och de hejade på hans kamp mot jättarna.
    Sammansättningar: tordön, torsdag, torshammare, torshelgd, torsmånad, torsvigg
    Fraser: vid Tors hammare
  2. ett mansnamn[1]
    Varianter: Thor, Tord
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska Þōr, av fornnordiska Þórr, med runor skrivet ᚦᚢᚱ (“þur”), en sammandragning av ett tidigare urnordiska *ᚦᛟᚾᚨᚱ (”þonar; jämför: Oden, Tyr”), direktöversatt ungefär "Dånar" eller "Tonar" (“han som gör dån, dvs åska”), från ett urgermanska *Þunraz, substantivisering av ett adjektiv *þunraz (“åskande; dundrande”), från vilket kommer bland andra svenska dunder, tyska Donner, engelska thunder (”åska, dunder”), till samma stam som svenska dån och dön, längre bak även ton. Äldre germanska namnvarianter är fornhögtyska ᚹᛁᚷᛁᚦᛟᚾᚨᚱ (”wigiþonar”), Donar, fornengelska Þunor och fornsaxiska Thunær. Huruvida namnet i äldre tid associerades med åskan eller åskguden - eller bådadera - kan ej utläsas från historiska källor.[2] Det liknande namnet Tore och den feminina formen Tora är ursprungligen kortformer av mansnamn respektive kvinnonamn med förleden Tor-, som var rikligt namnbildande under vikingatid och medeltid i namn som Torbjörn, Torborg, Torleif, Torsten, Torgny, Torvald och Torun samt i namn på diverse platser som exempelvis Färöarnas huvudstad Torshamn.

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av Tor 
Singular
Nominativ Tor
Genitiv Tors

Tor

  1. ett mansnamn[3]

Tyska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av Tor , n
neutrum Singular Plural
Nominativ das Tor die Tore
Genitiv des Tors der Tore
Dativ dem Tor den Toren
Ackusativ das Tor die Tore

Tor n

  1. port
    Se även: Tür, Eingang
  2. (sport) mål; där boll placeras
  3. (sport) mål; resultat av 2
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: Einfallstor, Scheunentor, Stadttor, torarm, Tordifferenz, Torpfosten, torreich
Böjningar av Tor , m
maskulinum Singular Plural
Nominativ der Tor die Toren
Genitiv des Toren der Toren
Dativ dem Toren den Toren
Ackusativ den Toren die Toren

Tor m

  1. dåre, narr, person som uppför sig dåraktig
    Synonymer: Narr, Dummkopf, Idiot
    Besläktade ord: töricht
    Grammatik: Plural används sällan.

Källor

[redigera]
  1. Namn - nyfödda pojkar 2018, topp 100 Thor på plats 96. Läst 31 januari 2019.
  2. Peterson, Lena: Nordiskt runnamnslexikon (PDF) (2007). Läst 2021-01-26.
  3. Statistisk sentralbyrå: Mest brukte jentenavn. 1880-2020 Läst 2021-02-16. Namnet Tor var det femte populäraste pojknamnet i Norge år 1960-61, och hör till de mest populära namnen i Norge mellan 1935-80, då namnet halkade ut topp 10.