affix
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
Böjningar av affix | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | affix | affixet | affix | affixen |
Genitiv | affix | affixets | affix | affixens |
affix
- uttal: a'fiks
- (lingvistik) morfem som ej kan fungera självständigt utan i stället läggs till ett ord för att ändra dess betydelse; icke-lexikalt bundet morfem
- Vanliga affix i svenskan är exempelvis "o-" och "-ig".
Se även restmorfem.
Grammatik[redigera]
Till de obestämda formerna genitiv kan en apostrof (') läggas till för att förtydliga genitiv-formen.
Hyponymer[redigera]
Översättningar[redigera]
morfem
Se även[redigera]
Engelska[redigera]
Substantiv[redigera]
Böjningar av affix | Singular | Plural |
---|---|---|
Nominativ | affix | affixes |
Genitiv | affix's, affix' | affixes' |
affix
- uttal: /ˈæ.fɪks/
Verb[redigera]
Böjningar av affix | Singular | Plural | |
---|---|---|---|
1-2:a pers. | 3:e pers. | ||
Presens | affix | affixes | affix |
Preteritum | ◀ | affixed | ▶ |
Perfektparticip | ◀ | affixed | ▶ |
Presensparticip | ◀ | affixing, vard. affixin' | ▶ |
affix
- uttal: /ə.ˈfɪks/
Källor[redigera]
- ↑ Från Hoad, TF (ed): The Oxford Library of Words and Phrases (1986). Storbritannien: Guild Publishing London.