binda

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av binda  Aktiv Passiv
Infinitiv binda bindas
Presens binder binds (bindes)
Preteritum band bands
Supinum bundit bundits
Imperativ bind
Particip
Presens bindande, bindandes
Perfekt bunden

binda

  1. knyta ihop något
    Måste jag binda fast dig eller stannar du frivilligt?
    Pia band hunden utanför affären.
  2. (schack) attackera en pjäs så att den inte kan flyttas utan att exponera en mer värdefull pjäs
    Löpare kan ofta binda springare på c6 och f6.
  3. (abstrakt) påvisa samband
    Bevisen kommer att binda honom till brottsplatsen.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska binda.
Besläktade ord: bindning
Sammansättningar: bakbinda, bindebåge, bindemedel, bindeord, binderuna, bindestreck, fastbinda, förbinda, gasbinda, runbinda, trollbinda

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av binda  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ binda bindan bindor bindorna
Genitiv bindas bindans bindors bindornas

binda

  1. tygremsa som håller fast förband; tygbit (eller liknande) som suger upp vätska
    Sammansättningar: dambinda, elastisk binda, gasbinda, nattbinda, sanitetsbinda
  2. kortform av dambinda

Översättningar[redigera]

Isländska[redigera]

Verb[redigera]

binda

  1. binda