gångare

Svenska

Substantiv

Böjningar av gångare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gångare	gångaren, vard. gångarn	gångare	gångarna
Genitiv	gångares	gångarens, vard. gångarns	gångares	gångarnas

gångare

1. person som går (i trafiken), fotgängare, vandrare
2. person som utövar gångsport
3. (ålderdomligt) ridhäst

   Jämför: springare, dragare

Sammansättningar: dubbelgångare, föregångare, gengångare, sengångare, sömngångare

Besläktade ord: gå, gång

Översättningar

Översättningar

• bokmål: ganger ^(no) m 3, kappgjenger m 2
• franska: piéton ^(fr) 1, marcheur ^(fr) 2
• japanska: 歩行者 ^(ja) (ほこうしゃ, hokousha)