gang

Se även Gang, gang’, gàng, gäng, gǎng, găng, Gāng, gāng och gång.

Danska

Substantiv

Böjningar av gang	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gang	gangen	ganger	gangerne
Genitiv	gangs	gangens	gangers	gangernes

gang u

• uttal: ˈgɑŋˀ; i sammansättningar ˈgɑŋ-

1. gång, det att gå
2. sätt att gå
3. någon saks rörelse eller funktion; persons företag eller verksamhet
4. en av de få (i följd) fall där något sker
5. sträcka eller (avskilt) utrymme som kan passeras, oftast till fots
6. (bestämd) mängd av något

Etymologi: Fornnordiska gangr, avlett av verbet gange "gå".

Nederländska

Substantiv

Böjningar av gang	Singular	Plural
maskulinum
Nominativ	gang	gangen

gang

• uttal: ɣɑŋⓘ

1. korridor
2. rätt (måltid)

Tyska

Verb

gang

1. böjningsform av gehen