halt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

halt

Böjningar av halt 1 Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum halt haltare  
Neutrum halt
Bestämd
singular
Maskulinum halte haltaste
Alla halta
Plural halta
  Predikativt
Singular Utrum halt haltare haltast
Neutrum halt
Plural halta
Kompareras även med mer och mest.
Adverbavledning (halt)?
  1. (om människa, djur) som haltar på grund av skada eller smärta i ena benet
  2. böjningsform av hal

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]

Adverb[redigera]

halt

  1. avledning till adjektivet hal
  2. avledning till adjektivet halt

Interjektion[redigera]

halt!

  1. stopp!, stanna!; uppmaning att sluta förflytta sig

Se även[redigera]

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av halt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ halt halten halter halterna
Genitiv halts haltens halters halternas

halt

  1. andel av ett ämne (i en blandning eller lösning)
    Sammansättningar: salthalt, sockerhalt, järnhalt, kopparhalt, silverhalt, guldhalt
  2. uppehåll, rast

Översättningar[redigera]

Engelska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av halt  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens halt halts halt
Preteritum halted
Perfektparticip halted
Presensparticip halting, vard. haltin'

halt

  1. stoppa, stanna