stanna

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av stanna  Aktiv Passiv
Infinitiv stanna stannas
Presens stannar stannas
Preteritum stannade stannades
Supinum stannat stannats
Imperativ stanna
Particip
Presens stannande, stannandes
Perfekt stannad

stanna

  • uttal: 'stan,a /ˈstanːˌa/
  1. avsluta en rörelse och vara stillastående; erhålla hastigheten 0 relativt något referenssystem; (fordon, om parkeringsregler) (tillfälligt) bli stillastående för att låta passagerare stiga på eller av eller låta gods lastas på eller av
    Du måste alltid stanna (och stå helt still) före stoppskylten vid stopplikt.
    Om du saknar tillstånd att parkerahandikapparkering så får du endast stanna för på-/avstigning.
  2. att stanna eller få stopp på (1.); stoppa
    1978: Läkartidningen,:
    Vill man stanna bandet, för att detaljstudera en speciell sekvens, kan man få stillbilder genom att helt enkelt trycka ned pausknappen.
  3. (ofta kombinerat med ordet kvar) befinna sig kvar (på en viss plats)
    Men du stannar väl på middag?
    Han stannade inte kvar vid olycksplatsen och har därför dömts för smitning.
    Antonymer: lämna, avvika, överge
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska stadhna, fornnordiska staðna. Besläktat med att stå, stånda.
Sammansättningar: avstanna
Se även: stanna av, stanna till, stanna upp

Översättningar[redigera]