helle

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av helle  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ helle hella, hellen heller hellene
Genitiv helles hellas, hellens hellers hellenes

helle mf

  1. häll (platt sten)

Verb[redigera]

helle

  1. luta, slutta, vara sned, böja (sig)
    Terrenget heller mot sjøen.
    Terrängen sluttar mot sjön.
    Synonymer: bøye, lene, lute, skråne
  2. hälla, fylla, tömma
    Helle bensin på tanken.
    Hälla bensin i tanken.
    Synonymer: slå, tømme

Danska[redigera]

Interjektion[redigera]

helle

  1. (lekar) pax, tjing; utrop för att skydda sig

Substantiv[redigera]

Böjningar av helle 2,3 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ helle hellen heller hellerne
Genitiv helles hellens hellers hellernes

helle u

  1. (lekar) bo, fristad; skyddad plats där man inte får bli tagen
    Synonymer: hellested
    Etymologi: Verbet 'helle sig' kommer av hellige, att helga sig, tillförsäkra sig, reservera sig, att paxa.
  2. häll, berghäll, klipphäll
    Varianter: hælle
    Sammansättningar: helleristning
    Jämför: held, helt, hæld
  3. (transport) refug; förhöjning i vägbanan
    Etymologi: Kombination av betydelserna berghäll och fristad, föreslagen 1902.

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av helle  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ helle hella heller hellene

helle f

  1. häll (platt sten)

Verb[redigera]

helle

  1. hälla, låta rinna, slå, tömma
    Varianter: hella