helle

Bokmål

Substantiv

Böjningar av helle	Singular		Plural
maskulinum & femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	helle	hella, hellen	heller	hellene
Genitiv	helles	hellas, hellens	hellers	hellenes

helle mf

1. häll (platt sten)

Verb

helle

1. luta, slutta, vara sned, böja (sig)

   Terrenget heller mot sjøen.

   Terrängen sluttar mot sjön.

   Synonymer: bøye, lene, lute, skråne

2. hälla, fylla, tömma

   Helle bensin på tanken.

   Hälla bensin i tanken.

   Synonymer: slå, tømme

Danska

Interjektion

helle

1. (lekar) pax, tjing; utrop för att skydda sig

Substantiv

Böjningar av helle 2,3	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	helle	hellen	heller	hellerne
Genitiv	helles	hellens	hellers	hellernes

helle u

1. (lekar) bo, fristad; skyddad plats där man inte får bli tagen

   Synonymer: hellested

   Etymologi: Verbet 'helle sig' kommer av hellige, att helga sig, tillförsäkra sig, reservera sig, att paxa.

2. häll, berghäll, klipphäll

   Varianter: hælle

   Sammansättningar: helleristning

   Jämför: held, helt, hæld

3. (transport) refug; förhöjning i vägbanan

   Etymologi: Kombination av betydelserna berghäll och fristad, föreslagen 1902.

Nynorska

Substantiv

Böjningar av helle	Singular		Plural
femininum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	helle	hella	heller	hellene

helle f

1. häll (platt sten)

Verb

helle

1. hälla, låta rinna, slå, tömma

   Varianter: hella