helle

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Danska[redigera]

Interjektion[redigera]

helle

  1. (lekar) pax, tjing; utrop för att skydda sig

Substantiv[redigera]

Böjningar av helle 2,3 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ helle hellen heller hellerne
Genitiv helles hellens hellers hellernes

helle u

  1. (lekar) bo, fristad; skyddad plats där man inte får bli tagen
    Synonymer: hellested
    Etymologi: Verbet 'helle sig' kommer av hellige, att helga sig, tillförsäkra sig, reservera sig, att paxa.
  2. häll, berghäll, klipphäll
    Varianter: hælle
    Sammansättningar: helleristning
    Jämför: held, helt, hæld
  3. (transport) refug; förhöjning i vägbanan
    Etymologi: Kombination av betydelserna berghäll och fristad, föreslagen 1902.