helle

Danska

Interjektion

helle

1. (lekar) pax, tjing; utrop för att skydda sig

Substantiv

Böjningar av helle 2,3	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	helle	hellen	heller	hellerne
Genitiv	helles	hellens	hellers	hellernes

helle u

1. (lekar) bo, fristad; skyddad plats där man inte får bli tagen

   Synonymer: hellested

   Etymologi: Verbet 'helle sig' kommer av hellige, att helga sig, tillförsäkra sig, reservera sig, att paxa.

2. häll, berghäll, klipphäll

   Varianter: hælle

   Sammansättningar: helleristning

   Jämför: held, helt, hæld

3. (transport) refug; förhöjning i vägbanan

   Etymologi: Kombination av betydelserna berghäll och fristad, föreslagen 1902.