koppel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Koppel.

Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
koppel

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av koppel  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ koppel kopplet koppel kopplen
Genitiv koppels kopplets koppels kopplens
koppel (ledband) på en hund
ett koppel (skara) hundar
koppel (uniformsdetalj)

koppel

  1. (generellt) sammanbindande anordning (kedja, snöre, rem, etc) för att knyta ihop två föremål, ofta ett husdjur med dess ägare
    Matte håller hårt i hundens koppel.
    Synonymer: ledband, koppling, förbindelse
    Besläktade ord: koppla
    Sammansättningar: järnvägskoppel, spårvagnskoppel, koppeltvång
  2. (kläder) uniformsdetalj bestående av en liv­rem med axel­rem
  3. (järnväg) kortform för järnvägskoppel
  4. sammanhållen grupp individer eller föremål; oftast om hundar (särskilt jakthundar); något nedsättande i fråga om människor
    Nedanför skäller ett koppel hundar.
    Ett koppel rådgivare drog i gång.
    In i hotellbaren vinglade ett koppel fulla tjänstemän.
    Jag har ett koppel böcker som jag älskar.
    Synonymer: hop, skara; (om hundar:) pack, släpp
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Sen fornsvenska kopel av lågtyska koppel med samma betydelse från latinska copula "band", besläktat med kopula, kopulera, kuplett.

Översättningar[redigera]