koppel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Koppel.

Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
koppel

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av koppel  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ koppel kopplet koppel kopplen
Genitiv koppels kopplets koppels kopplens
koppel (ledband) på en hund
ett koppel (skara) hundar
koppel (uniformsdetalj)

koppel

  1. (generellt) anordning som kedja, snöre, rem eller liknande, avsedd för att koppla ihop ett husdjur (i synnerhet en hund) med sin ägare (eller annan person med ansvar att leda djuret), eller för att koppla ihop två föremål med varandra i övrigt
    Matte håller hårt i hundens koppel.
    Jämför: grimskaft
    Synonymer: ledband, koppling
    Sammansättningar: hundkoppel, koppelpåbud, koppeltvång
  2. (järnväg, maskinteknik) anordning avsedd för att koppla samman flera lok och vagnar (till ett tåg)
    Sammansättningar: järnvägskoppel, spårvagnskoppel
  3. (kläder) uniformsdetalj bestående av en liv­rem med axel­rem
  4. sammanhållen grupp individer eller föremål; oftast om hundar (särskilt jakthundar); något nedsättande i fråga om människor
    Nedanför skäller ett koppel hundar.
    Ett koppel rådgivare drog i gång.
    In i hotellbaren vinglade ett koppel fulla tjänstemän.
    Jag har ett koppel böcker som jag älskar.
    Synonymer: hop, skara; (om hundar:) pack, släpp
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Sen fornsvenska kopel av lågtyska koppel med samma betydelse från latinska copula "band", besläktat med kopula, kopulera, kuplett.

Översättningar[redigera]