kråka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
kråka

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kråka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kråka kråkan kråkor kråkorna
Genitiv kråkas kråkans kråkors kråkornas
gråkråka (Corvus corone cornix)

kråka

  1. en art (Corvus corone) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten kråka
    Hyponymer: gråkråka, svartkråka
    Hyperonymer: kråkfågel
    Kohyponymer: korp, kaja
    1906-1907: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Selma Lagerlöf:
    Han vände sig om och såg, att en kråka hade gripit tag i hans skjortlinning.
    1939: "Mars", ur: "Det enkla och det svåra", Harry Martinsson:
    Mars är den enda månad på året då kråkornas snarkiga röster låter som musik. De kraxar bland dungarnas ris om en första vresig vår, en sur och våt förvårstid.
  2. mindre markering med penna
    Synonymer: bock, prick
    Fraser: (konkreta:) göra/sätta en kråka
    Kan du vara snäll och sätta en kråka här på pappret.
  3. en bit torkat snor; snorkråka
    Flickan petade fram en stor kråka ur vänstra näsborren.
  4. (ålderdomligt) typ av kvinnohatt
  5. (ålderdomligt) tafatt eller dumdristig person; toka
    Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Sammansättningar: blåkråka, kråkslott, kråkbär, kråkfåglar, kråkfötter, kråkspark, kråksång, kråkunge, kråkvinkel, snorkråka, spillkråka
Fraser: det fina i kråksången, elda för kråkorna, hoppa kråka, skriva som en kråka
Etymologi: Av fornsvenska krāka, besläktat med isländska kráka, danska krage, till en germansk stam *kræk- eller med k-suffix (vanligt i djurnamn) till *kræ- i det västgermanska ordet för 'kråka': fornsaxiska krâia, fornhögtyska även krāwa (tyska Krähe), fornengelska cráwe (engelska crow), med motsvarande verb: tyska krähen och så vidare; i båda fallen ljudhärmande, indoeuropeiskt *grē(g)-. [1]

Översättningar[redigera]

Källa[redigera]

  1. Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, 1922