lägga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även lagga.

verb på svenska: "lägga golv"; "lägga ägg", sport: "lägga sig bakom/bredvid/... en annan deltagare i ett lopp"

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av lägga  Aktiv Passiv
Infinitiv lägga läggas
Presens lägger läggs, lägges
Preteritum lade, la lades, las
Supinum lagt lagts
Imperativ lägg
Particip
Presens läggande, läggandes
Perfekt lagd
Not:

I Sydsverige kan lade också användas som preteritum av ligga.

lägga

  1. få att ligga, placera i horisontalt läge
    Lägg ner kniven på marken!
  2. placera i en ficka eller väska
    Jag lade ner mobiltelefonen i min handväska.
  3. (reflexivt: lägga sig) gå till sängs; lägga sig ned för att sova
    Ikväll måste jag gå och lägga mig tidigt.
  4. placera någon, exempelvis ett barn, i dess säng för att det ska sova
    Kan du lägga barnen så länge?
  5. spela /patiens/
    Mormor sitter nästan alltid och lägger patiens.
  6. (kortspel) spela ut ett kort
    Ett tips är lägga det högsta kortet du har.
  7. (poker, reflexivt: lägga sig) slänga sina kort och inte längre delta aktivt i handen
    Jag lägger mig.
  8. vika ihop större tygstycken (såsom lakan, dukar)
    I går lärde jag mig att lägga lakan.

Etymologi[redigera]

Från fornsvenska læggia, besläktat med isländska leggja, danska lægge, gotiska lagjan, fornsaxiska leggian, fornhögtyska lekkin, leggen, legen (tyska legen), fornengelska lecgan (engelska lay); kausativum till ligga; motsvarande fornslaviska ložiti, "lägga".[1]

Användning[redigera]

Formen lade används mest i skriftspråk, samt i vissa sydsvenska dialekter. I talspråk och informellt skriftspråk används vanligen den förkortade varianten la.

Synonymer[redigera]

slänga sina kort i poker

Fraser[redigera]

Sammansättningar[redigera]

Översättningar[redigera]

Kvalitetskontroll - översättning
Denna artikel har översättningar som behöver ses över.
Motivering: behövs delas upp

Se även[redigera]

slänga kort i poker

Källor[redigera]

  1. Elof Hellquist: Svensk etymologisk ordbok, Lund 1922