mín

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även min. och min.

Bottniska[redigera]

Pronomen[redigera]

mín

  • uttal: /míːn/, ménː/, /mɛ́nː/, /míːɳ/
  1. min
    Mín san jer mykiþ bráþgør.
    Min son är mogen för sin ålder.
    dera skógjum mínum
    min skog
    Etymologi: Fornnordiska mínn.
    Grammatik: Pluralis mín’ och femininum minar.

Isländska[redigera]

Pronomen[redigera]

mín (personliga pronomen)

  1. mig, genitiv singular av ég

mín (possessiva pronomen)

  1. min, nominativ femininum singular av minn
  2. mina, nominativ neutrum plural av minn.
  3. mina, ackusativ neutrum plural av minn.

mín (reflexiva pronomen)

  1. mig, genitiv singular av mig.
    Ég nyti mín á tónleikunum.
    Jag hade roligt på konserten. (bok. Jag njöt mig på konserten)