mina

Se även minä.

Svenska

Pronomen

Tabell över pronomen Personliga pronomen Nominativ Ackusativ / Dativ Possessiva pronomen Reflexiva pronomen Reflexiva possessiva pronomen Utrum Neutrum Plural Utrum Neutrum Plural 1:a person singular jag mig, mej1 min mitt mina mig, mej1 min mitt mina 2:a person singular du dig, dej1 din ditt dina dig, dej1 din ditt dina 3:e person singular maskulinum han honom hans hans hans sig, sej1 sin sitt sina 3:e person singular femininum hon henne hennes hennes hennes sig, sej1 sin sitt sina 3:e person singular könsneutralt hen3 hen3, henom3 hens3 hens3 hens3 sig, sej1 sin sitt sina 3:e person singular utrum den den dess dess dess sig, sej1 sin sitt sina 3:e person singular neutrum det det dess dess dess sig, sej1 sin sitt sina 1:a person plural vi oss vår, våran1 vårt, vårat1 våra oss vår, våran1 vårt, vårat1 våra 2:a person plural ni, I2 er, eder2 er, eder2, eran1 ert, edert2, erat1 era, edra2 er, eder2 er, eder2, eran1 ert, edert2, erat1 era, edra2 3:e person plural de, dom1 dem, dom1 deras deras deras sig, sej1 sin sitt sina Not: Vardagligt, kan vara kontroversiellt eller ses som obildat Högtidligt Ovanligt, kan vara kontroversiellt Denna tabell avser att visa personliga pronomen baserat på en bredare definition, där possessiva och reflexiva pronomen ses som undergrupper till personliga pronomen. Ofta brukar personliga pronomen som jämställd de andra undergrupperna till pronomen begränsas till att endast innehålla de två första kolumnerna samt genitivformerna i tredje kolumnen som inte kongruensböjs (hans, hennes, dess, deras m.fl.). Ofta brukar reflexiva pronomen anses förekomma bara i tredje person, eftersom stavningen råkar sammanfalla med andra kolumnen för första och andra person.

mina (possessiva pronomen)

1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural

mina (reflexiva possessiva pronomen)

1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i flertal; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural

Se även

• min
• mitt

Substantiv

Böjningar av mina	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mina	minan	minor	minorna
Genitiv	minas	minans	minors	minornas

mina u

1. ett explosivt vapen, konstruerat för att explodera när ett mål befinner sig i närheten
2. underjordisk gång; gruva

Etymologi

I svenskan sedan 1621, via tyska Mine av franska mine, via vulgärlatin *mina från ett keltiskt ord *meina, fornkeltiska *meini- (jämför kymriska mwyn, iriska mein, "malm", "gruva").

Sammansättningar

• truppmina
• minröjning
• minsvepare

Se även

• minera
• minör

Översättningar

Översättningar

• engelska: mine ^(en)
• finska: miina ^(fi)
• ryska: мина ^(ru) f

Estniska

Pronomen

mina

1. jag (långform)

   Varianter: ma

Spanska

Susbtantiv

Böjningar av mina	Singular	Plural
Femininum	mina	minas

mina f

1. gruva
2. (vapen) mina
3. stift (i en penna)

Besläktade ord: minar, minería, minero

1. (vardagligt, Chile, Argentina, Uruguay) kvinna
2. (slang, Argentina) hora, prostituerad

Verb

mina

1. böjningsform av minar