mina

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även minä.

pronomen på svenska: självständigt

Svenska[redigera]

Pronomen[redigera]

mina (possessiva pronomen)

  1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i flertal; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural

mina (reflexiva possessiva pronomen)

  1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i flertal; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i plural

Se även[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av mina  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mina minan minor minorna
Genitiv minas minans minors minornas

mina u

  1. ett explosivt vapen, konstruerat för att explodera när ett mål befinner sig i närheten
  2. underjordisk gång; gruva

Etymologi[redigera]

I svenskan sedan 1621, via tyska Mine av franska mine, via vulgärlatin *mina från ett keltiskt ord *meina, fornkeltiska *meini- (jämför kymriska mwyn, iriska mein, "malm", "gruva").

Sammansättningar[redigera]

Se även[redigera]

Översättningar[redigera]

Estniska[redigera]

Pronomen[redigera]

mina

  1. jag (långform)
    Varianter: ma