ordning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
ordning

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ordning 1.2-1.5 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ordning ordningen ordningar ordningarna
Genitiv ordnings ordningens ordningars ordningarnas

ordning

  1. (endast grundform) regelbundet inbördes förhållande mellan olika föremål, personer, händelser eller mer abstrakta företeelser
    Synonymer: organisation, system, arrangemang
    Antonymer: oordning, oreda
    Fraser: vara i sin ordning
  2. (endast grundform) lämpligt skick för användning
    Kan du få ordning på trädgården?
    Kan du göra i ordning lite fika?
    Synonymer: reda
    Vanliga konstruktioner: få ordning på, göra i ordning
  3. bestämd följd, uppställning e.d.
    Synonymer: tur, turordning
    Fraser: i tur och ordning
  4. (inplacering i) kategori eller grupp som något tillhör med hänsyn till storlek, komplexitet, värde e.d., efter nivå på rangskala
    Synonymer: rang, storlek
    Sammansättningar: storleksordning
    Fraser: av första ordningen, av en högre ordning, av en lägre ordning
  5. (biologi) hierarkisk grupp (taxon) inom den biologiska systematiken mellan klass och familj
  6. (matematik, om en term i ett polynom) det tal, som anger summan av variablernas potenser
    Polynomet 2x^2y^3 + 3x^4y + 3x^3y-y^2 har två termer av ordning 5, nämligen 2x^2y^3 och  3x^4y.
  7. (matematik, om en differentialekvation) det tal, som anger det största antal konsekutiva derivator som tas av den obekanta funktionen
    Ekvationen y^{\prime\prime}-2x\cdot y=1 är ett exempel på en andra ordningens differentialekvation.

Översättningar[redigera]