tur

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tur 1-4 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tur turen turer turerna
Genitiv turs turens turers turernas
Böjningar av tur 5 Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ tur turen
Genitiv turs turens

tur

  1. (ofta nöjes-) färd med fordon eller till fots
    Skall vi ta en tur med bilen?
    Skall vi gå en fjälltur?
    Synonymer: tripp
    Sammansättningar: biltur, cykeltur, fjälltur, kanottur, rundtur, skidtur,
    åktur
    Fraser: tur och retur
  2. (dans) fastställd (ofta komplicerad) följd av danssteg
  3. (överfört) svåröverskådlig (och ibland motsägelsefull) händelseförlopp med många växlingar
  4. (plats i) bestämd ordningsföljd; egenskapen att vara den aktuella aktören i en process
    När blir det min tur att leda programmet?
    Synonymer: ordningsföljd, turordning
    Fraser: i sin tur, i tur och ordning, stå i tur, stå på tur
  5. det att gynnas av slumpen; det att en positiv händelse inträffar när förloppet förefaller vara slumpartat eller svårförutsägbart
    Det var tur att vi hann med tåget.
    Synonymer: lycka, lyckträff, flax
    Antonymer: otur
    Fraser: som tur var, tur i oturen
    Sammansättningar: turgumma, turkläder, turskor, tursockar, turbyxa

Översättningar[redigera]

Bottniska[redigera]

Verb[redigera]

tur

  • uttal: /tʰɞ́ːɾ/ (Hössjö)
  1. tör
    Heð tur nóg va sum dú sig.
    Det är förmodligen som du säger.
    Heð tórt nóg vara stóre hópĕn pá bǿnę̆?
    Det var kanske rätt mycket folk på bönemötet?
    Grammatik: Pret. tórt eller .
    Besläktade ord: turas, tursa

Lettiska[redigera]

Adverb[redigera]

tur

  1. där