tur

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tvärspråkligt

[redigera]
tur

tur

  1. (ISO 639-2) kod för språket turkiska
  2. (ISO 639-3) kod för språket turkiska

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tur 1...5 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tur turen turer turerna
Genitiv turs turens turers turernas
Böjningar av tur 6 (slump) Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ tur turen
Genitiv turs turens

tur

  1. (generellt) (ofta nöjes-) färd med fordon eller till fots
    Skall vi ta en tur med bilen?
    Skall vi gå en fjälltur?
    Synonymer: tripp
    Sammansättningar: biltur, cykeltur, fjälltur, kanottur, ridtur, rundtur, segeltur, skidtur, åktur
  2. (transport) färd med kollektivtrafiken, eller ett kollektivtrafikfordons färd
    Antalet turer per dygn reducerades nyligen från 3 till 1, det kommer inte att dröja länge tills linjen helt läggs ner.
    Sammansättningar: turtäthet
    Fraser: tur och retur
  3. (dans) fastställd (ofta komplicerad) följd av danssteg (likt en vers av ett musikstycke)
    Sammansättningar: buggtur, kadriljtur, polsketur, schottistur
  4. (överfört) svåröverskådlig (och ibland motsägelsefull) händelseförlopp med många växlingar
  5. (plats i) bestämd ordningsföljd; egenskapen att vara den aktuella aktören i en process
    När blir det min tur att leda programmet?
    Synonymer: ordningsföljd, turordning
    Fraser: i sin tur, i tur och ordning, stå i tur, stå på tur
  6. det att gynnas av slumpen; det att en positiv händelse inträffar när förloppet förefaller vara slumpartat eller svårförutsägbart
    Det var tur att vi hann med tåget.
    Synonymer: lycka, lyckträff, flax
    Antonymer: otur
    Fraser: som tur var, tur i oturen
    Sammansättningar: turgumma, turkläder, turskor, tursockar, turbyxa

Översättningar

[redigera]

Lettiska

[redigera]

Adverb

[redigera]

tur

  1. där