tur

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tur 1-4 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tur turen turer turerna
Genitiv turs turens turers turernas
Böjningar av tur 5 Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ tur turen
Genitiv turs turens

tur

  1. (ofta nöjes-) färd med fordon eller till fots
    Skall vi ta en tur med bilen?
    Skall vi gå en fjälltur?
    Synonymer: tripp
    Fraser: tur och retur
  2. (dans) fastställd (ofta komplicerad) följd av danssteg
  3. (överfört) svåröverskådlig (och ibland motsägelsefull) händelseförlopp med många växlingar
  4. (plats i) bestämd ordningsföljd; egenskapen att vara den aktuella aktören i en process
    När blir det min tur att leda programmet?
    Synonymer: ordningsföljd, turordning
    Fraser: i sin tur, i tur och ordning, stå i tur, stå på tur
  5. det att gynnas av slumpen; det att en positiv händelse inträffar när förloppet förefaller vara slumpartat eller svårförutsägbart
    Det var tur att vi hann med tåget.
    Synonymer: lycka, lyckträff, flax
    Antonymer: otur
    Fraser: som tur var, tur i oturen

Sammansättningar[redigera]

färd
annat
  • turkläder
  • turskor
  • tursockar
  • turbyxa

Översättningar[redigera]

Lettiska[redigera]

Adverb[redigera]

tur

  1. där