vilja

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av vilja  Aktiv
Infinitiv vilja
Presens vill
Preteritum ville
Supinum velat
Imperativ (vill)
Particip
Presens
Perfekt

vilja

  1. (modalt hjälpverb) ämna, önska, åstunda; känna starkt för att något visst ska ske
    Jag vill spela fotboll.
    Jag har alltid velat bli rik!
    Etymologi: Av fornsvenska vilia, urgermanska *wiljan (också engelska will; även i avljudsförhållande till välja och tyska wollen), av urindoeuropeiska *wel-, ”vilja, välja”, varav även latin velle (varav bl.a. franska vouloir, italienska volere) och voluptas, ”vällust” (varav engelska voluptuous).[1]
    Sammansättningar: bevilja
    Fraser: det vill säga

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av vilja  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vilja viljan viljor viljorna
Genitiv viljas viljans viljors viljornas

vilja

  1. önskan, ambition
  2. mental förmåga att formulera egna önskningar och mål; medvetande
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Fornsvenska vili, urgermanska *wiljan- (även engelska will, tyska Wille), från verbroten.[2]
Sammansättningar: offervilja, viljestyrka, viljesvag, välvilja
Besläktade ord: frivillig, motvilja, motvillig, ovilja, viljelös, villig, välvilja, välvillig
Fraser: fri vilja, göra någon till viljes, med vilje, sista vilja

Översättningar[redigera]

Finska[redigera]

Substantiv[redigera]

vilja

  1. spannmål

Källor[redigera]

  1. Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist, Lund 1922: "vilja 1", läst 2009-05-07.
  2. Svensk etymologisk ordbok, Elof Hellquist, Lund 1922: "vilja 2", läst 2009-05-07.