björn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
björn

Se även Björn.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av björn  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ björn björnen björnar björnarna
Genitiv björns björnens björnars björnarnas
björn [1], brunbjörn
björn [4]
björn [5], vagnbjörn

björn u

  1. (däggdjur) individ av någon art inom familjen Ursidae, valigtvis från släktet Ursus; stort rovdjur med tjock päls
    Etymologi: Av fornsvenska biorn, av fornnordiska bjǫrn (varav även danska, färöiska, bokmål och nynorska bjørn och isländska björn), av urnordiska *bernu-. Ytterst av urindoeuropeiska *bʰer-, "brunt djur". Besläktat med fornhögtyska bero (varav tyska Bär), medelnederländska bere (nederländska beer). Möjligen besläktat med brun.
    Besläktade ord: björnig
    Sammansättningar: björnbär, björnfrossa, björnfäll, björnhund, björnjakt, björnjägare, björnkram, björnlya, björnskog, björntjänst, björntråd, björnunge, brunbjörn, isbjörn, nallebjörn, teddybjörn
  2. (skämtsamt, ålderdomligt) fordringsägare
    Han nödgades rymma till Portugal för att komma undan sina talrika björnar.
  3. stor och stark karl
  4. (sexualitet) homosexuell man med tydligt manliga drag
  5. (fordon) lastvagn (med små hjul för ovanligt tung och skrymmande last)
    Synonymer: vagnbjörn
  6. (verktyg, skogsbruk) redskap med hävstång och krok för att spänna en kedja runt stockar
    Synonymer: björnbindsle, spännbjörn

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av björn  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ björn björninn birnir birnirnir
Ackusativ björn björninn birni birnina
Dativ birni birninum björnum björnunum
Genitiv bjarnar bjarnarins bjarna bjarnanna

björn

  1. björn