bråka

Se även braka och bräka.

Svenska

Substantiv

Böjningar av bråka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bråka	bråkan	bråkor	bråkorna
Genitiv	bråkas	bråkans	bråkors	bråkornas

bråka - substantiv [1] och verb [4]

bråka u

1. redskap för att bråka (lin)

   Sammansättningar: handbråka, linbråka

Verb

Böjningar av bråka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bråka	bråkas
Presens	bråkar	bråkas
Preteritum	bråkade	bråkades
Supinum	bråkat	bråkats
Imperativ	bråka	–
Particip
Presens	bråkande, bråkandes
Perfekt	(bråkad)
Not: Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.

bråka

1. (ofta på ett högljutt och mindre trevligt sätt) föra slagsmål, oväsen och/eller samtal om något som inte är lätt att komma överens om och acceptera (vanligtvis p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter om vad som är rätt eller fel)

   Jämför: slåss, tjafsa

   Antonymer: samsas

   Man får tycka personligen att något inte är (absolut) rätt, men inte bråka, för bråkar man så går man för långt!

2. bryta vedartade delar av strån (av lin)

Besläktade ord: bråk, bråkare, bråkig, bråksam

Fraser: bråka färdigt, bråka klart

Översättningar

föra oväsen

• tyska: Radau machen

föra slagsmål, oväsen och/eller samtal om något som inte är lätt att komma överens om och acceptera (vanligtvis p.g.a. olika uppfattningar eller åsikter om vad som är rätt eller fel)

• bokmål: krangle ^(no)
• engelska: argue ^(en), fight ^(en), brawl ^(en)
• finska: riidellä ^(fi), kinastella ^(fi), ottaa yhteen ^(fi), riehua ^(fi), rähinöidä
• franska: se disputer ^(fr)
• polska: kłócić się ^(pl)
• portugisiska: discutir ^(pt)
• turkiska: tartışmak ^(tr)
• tyska: streiten ^(de), schimpfen ^(de), zanken ^(de)

bryta vedartade delar av strån (av lin)

• bokmål: bråke
• danska: brage
• engelska: brake ^(en)
• finska: loukuttaa ^(fi)
• nynorska: bråke, bråka
• spanska: agramar ^(es)
• tyska: brechen ^(de)

översättningar som behöver granskas mot betydelse

• japanska: 文句を言う