faire

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Franska

[redigera]

Verb

[redigera]

faire

  1. göra, tillverka
  2. få att, låta, förmå
    Tu me fais rire.
    Du får mig att skratta.
    Il a fait travailler les élèves.
    Han lät eleverna arbeta.
  3. förorsaka, åstadkomma, framkalla
    Faire des ravages.
    Åstadkomma härjningar.
  4. göra, utföra; göra i ordning, ta hand om, färdigställa; (i specifika fall) laga (mat o.dyl.), rengöra, etc.
    Ils font la cuisine.
    De lagar mat.
  5. utöva, syssla med, ha för sig
    Elle fait du vélo.
    Hon cyklar.
  6. uppgå till, bli, vara
    Deux et deux font quatre.
    Två och två är fyra.
    Ça fait cinq euros.
    Det blir fem euro.
  7. vara (främst om väderlek)
    Il fait chaud.
    Det är varmt.
    Il fait bon dormir
    Det är skönt att sova.
  8. ge
    Elle lui fait un cadeau.
    Hon ger honom en present.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: défaire, satisfaire
Fraser: faire attention, faire part, faire partie, faire peur, faire semblant
Diverse: När den är obetonad uttalas bokstavskombinationen ‹ai› som /ə/ i detta verb.

Tyska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

faire

  1. böjningsform av fair