bli

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av bli  Aktiv
Infinitiv bli
Presens blir
Preteritum blev
Supinum blivit
Imperativ bli
Particip
Presens blivande, blivandes
Perfekt bliven
Not:

även konjunktivformen bleve förekommer

bli

  • uttal: /bliː/, /bɨː/
  1. förbli, bevaras i samma tillstånd, bli kvar, dröja (kvar), stanna (kvar), behålla sin plats
    Skomakare, bliv vid din läst!
    Hon dog, men han blev vid liv, ehuru med förlust av sin synkraft.
    Han blef där liggande hela natten och frös fötterna af sig.
  2. genomgå förändring till nytt varande
    Vad skall du bli när du blir stor?
    Jag blev trött efter några timmars väntande.
    Har hon blivit mamma?
    Synonymer: varda (ålderdomligt)
  3. (hjälpverb) använt före perfektparticip för att bilda dynamisk passiv
    Synonymer: -s, varda (ålderdomligt)
    Affären blev nedlagd efter att den hade gått i konkurs.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Varianter: bliva
Etymologi: Av fornsvenskans bliva, innan 1906 blifva genom apokope, av lågtyskans blîven (förbli). Besläktat med liv, lämna, leva, tyskans bleiben.
Grammatik: I preteritum lånas ofta vardagligt preteritumformen vart av ordet varda. Talspråkligt kan man använda blidde eller bidde som preteritumform och blitt som supinumform.
Besläktade ord: efterbliven, förbli
Fraser: bli av, bli ihop, bli till, bli till sig, bli påkörd, bli över

Översättningar[redigera]