kalla

Se även källa.

Svenska

Verb

Böjningar av kalla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	kalla	kallas
Presens	kallar	kallas
Preteritum	kallade	kallades
Supinum	kallat	kallats
Imperativ	kalla	–
Particip
Presens	kallande, kallandes
Perfekt	kallad

kalla

• uttal: 'ka,la

1. använda ett (ofta oegentligt) namn för att beteckna någon eller något, tilltala med namnet

   Jag kallar den nya datorn "Beräknus".

   –Mamma! Den elaka pojken kallade mig "larvfia"!

   Jämför: benämna, döpa, ge namnet, namnge, titulera

2. uppmana att komma

   Kalla på betjänten.

Besläktade ord: kall, kallelse, påkalla, tillkalla, åkalla

Översättningar

använda ett annat namn

• danska: kalde, kalde
• engelska: call ^(en)
• finska: kutsua ^(fi)
• franska: appeler ^(fr), dénommer ^(fr)
• isländska: kalla ^(is)
• polska: nazywać ^(pl)
• ryska: называть ^(ru) (nazyvát'), звать ^(ru) (zvat')
• spanska: llamar ^(es)
• turkiska: adlandırmak ^(tr), çağırmak ^(tr)
• tyska: nennen ^(de)

uppmana att komma

• danska: kalde
• engelska: summon ^(en), call ^(en)
• finska: kutsua ^(fi)
• isländska: kalla ^(is)
• polska: wołać ^(pl)
• ryska: позвать ^(ru) (pozvát')
• spanska: llamar ^(es)
• turkiska: (toplantıya) çağırmak ^(tr), (gelmesini/yapmasını) söylemek ^(tr)
• tyska: auffordern ^(de), einberufen ^(de), herbeirufen ^(de)

Adjektiv

kalla

1. böjningsform av kall

Finska

Substantiv

kalla

1. (vit) kalla (Zantedeschia aethiopica)