kalla

Se även källa.

Svenska

Verb

Böjningar av kalla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	kalla	kallas
Presens	kallar	kallas
Preteritum	kallade	kallades
Supinum	kallat	kallats
Imperativ	kalla	–
Particip
Presens	kallande, kallandes
Perfekt	kallad

kalla

• uttal: 'ka,la

1. använda ett (ofta oegentligt) namn för att beteckna någon eller något, tilltala med namnet

   Jag kallar den nya datorn "Beräknus".

   –Mamma! Den elaka pojken kallade mig "larvfia"!

   Jämför: benämna, döpa, ge namnet, namnge, titulera

2. uppmana att komma

   Kalla på betjänten.

Besläktade ord: kall, kallelse, påkalla, tillkalla, åkalla

Översättningar

använda ett annat namn

danska: kalde, kalde engelska: call (en) finska: kutsua (fi) franska: appeler (fr), dénommer (fr) isländska: kalla (is)

polska: nazywać (pl) ryska: называть (ru) (nazyvát'), звать (ru) (zvat') spanska: llamar (es) turkiska: adlandırmak (tr), çağırmak (tr) tyska: nennen (de)

uppmana att komma

danska: kalde engelska: summon (en), call (en) finska: kutsua (fi) isländska: kalla (is) polska: wołać (pl)

ryska: позвать (ru) (pozvát') spanska: llamar (es) turkiska: (toplantıya) çağırmak (tr), (gelmesini/yapmasını) söylemek (tr) tyska: auffordern (de), einberufen (de), herbeirufen (de)

Adjektiv

kalla

1. böjningsform av kall

Finska

Substantiv

kalla

1. (vit) kalla (Zantedeschia aethiopica)