kalla

Se även Kalla.

Svenska

Verb

Böjningar av kalla	Aktiv	Passiv
Infinitiv	kalla	kallas
Presens	kallar	kallas
Preteritum	kallade	kallades
Supinum	kallat	kallats
Imperativ	kalla	–
Particip
Presens	kallande, kallandes
Perfekt	kallad

kalla

• uttal: 'ka,la

1. använda ett (ofta oegentligt) namn för att beteckna någon eller något, tilltala med namnet

   Jag kallar den nya datorn "Beräknus".

   –Mamma! Den elaka pojken kallade mig "larvfia"!

   Jämför: benämna, döpa, ge namnet, namnge, titulera

2. uppmana att komma

   Kalla på betjänten.

Besläktade ord: hemkalla, kall, kallelse, påkalla, tillkalla, åkalla

Översättningar

använda ett annat namn

• cebuano: yamar
• danska: kalde
• engelska: call ^(en)
• finska: kutsua ^(fi)
• franska: appeler ^(fr), dénommer ^(fr)
• isländska: kalla ^(is)
• japanska: 呼ぶ ^(ja) (よぶ, yobu)
• ladino: yamar
• polska: nazywać ^(pl)
• ryska: называть ^(ru) (nazyvát'), звать ^(ru) (zvat')
• spanska: llamar ^(es)
• turkiska: adlandırmak ^(tr), çağırmak ^(tr)
• tyska: nennen ^(de)

uppmana att komma

• danska: kalde
• engelska: summon ^(en), call ^(en)
• finska: kutsua ^(fi)
• isländska: kalla ^(is)
• japanska: 呼ぶ ^(ja) (よぶ, yobu)
• ladino: yamar
• polska: wołać ^(pl)
• ryska: позвать ^(ru) (pozvát')
• spanska: llamar ^(es)
• turkiska: (toplantıya) çağırmak ^(tr), (gelmesini/yapmasını) söylemek ^(tr)
• tyska: auffordern ^(de), einberufen ^(de), herbeirufen ^(de)

Substantiv

Böjningar av kalla	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kalla	kallan	kallor	kallorna
Genitiv	kallas	kallans	kallors	kallornas

kalla

kalla

1. (botanik) växtart i släktet kallor (Zantedeschia)

   1911: Liljecronas hem, Selma Lagerlöf:

   Det fanns två fönster på rummet. Vid det ena stod en hög, grön kalla, vid det andra ett litet sybord.

Översättningar

växtart i kallasläktet

• engelska: arum lily ^(en)
• estniska: kalla
• finska: kalla ^(fi), huonevehka ^(fi)
• ungerska: tölcsérvirág ^(hu)

Adjektiv

kalla

1. böjningsform av kall

Estniska

Substantiv

kalla

1. kalla

Finska

Substantiv

kalla

1. kalla