kalla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Kalla.

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av kalla  Aktiv Passiv
Infinitiv kalla kallas
Presens kallar kallas
Preteritum kallade kallades
Supinum kallat kallats
Imperativ kalla
Particip
Presens kallande, kallandes
Perfekt kallad

kalla

  1. använda ett (ofta oegentligt) namn för att beteckna någon eller något, tilltala med namnet
    Jag kallar den nya datorn "Beräknus".
    –Mamma! Den elaka pojken kallade mig "larvfia"!
    Jämför: benämna, döpa, ge namnet, namnge, titulera
  2. uppmana att komma
    Kalla på betjänten.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: kall, kallelse, påkalla, tillkalla, åkalla

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kalla  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kalla kallan kallor kallorna
Genitiv kallas kallans kallors kallornas

kalla

  1. (botanik) växtart i släktet kallor (Zantedeschia)

Översättningar[redigera]

Adjektiv[redigera]

kalla

  1. böjningsform av kall

Estniska[redigera]

Substantiv[redigera]

kalla

  1. kalla

Finska[redigera]

Substantiv[redigera]

kalla

  1. kalla