kollektivtrafik

Svenska

Substantiv

Böjningar av kollektivtrafik	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kollektivtrafik	kollektivtrafiken
Genitiv	kollektivtrafiks	kollektivtrafikens

kollektivtrafik

1. färdmedel (trafik) som är öppet för allmänheten (ej privat eller abonnerat) och där många passagerare åker tillsammans (som ett kollektiv): buss, spårvagn, tunnelbana, tåg, flyg, färja, till skillnad från de individuella cykel, bil, taxi

   Användning: Privat ägande av tåg och bussar verkar inte utgöra något hinder för termens användning.

   Sammansättningar: kollektivtrafikfordon

Översättningar

färdmedel öppet för allmänheten och där många passagerare åker tillsammans

• bokmål: kollektivtrafikk m
• engelska:
  • amerikansk engelska: public transit ^(en)
  • brittisk engelska: public transport ^(en)
• finska: joukkoliikenne ^(fi), julkinen liikenne ^(fi)
• franska: transport en commun ^(fr) m
• italienska: mezzo di trasporto ^(it)
• nederländska: openbaar vervoer ^(nl)
• nynorska: kollektivtrafikk m
• portugisiska: transporte público ^(pt) m
• spanska: transporte público m
• tyska: öffentlicher Verkehr m, öffentlicher Personenverkehr