bil

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
bil

Se även bil. och bíl.

modern bil

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bil  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bil bilen bilar bilarna
Genitiv bils bilens bilars bilarnas

bil

  1. (fordon, allmänt) personbil, bil (2.) avsedd för transport av ett fåtal personer
    Mamma tog bilen till jobbet och pappa tog bussen.
    Vi har köpt en ny röd bil.
  2. (fordon) motordrivet (oftast) fyrhjuligt fordon
    Synonymer: automobil, automobilvagn
    Hyperonymer: motorfordon
    Hyponymer: bil (1), buss, lastbil, personbil
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan. Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Kortform av automobil.
Besläktade ord: bila, bilfri, bilism, bilist
Sammansättningar: bilavgaser, bilbarnstol, bilbrand, bilbälte, bildäck, bilförsäkring, bilindustri, bilförare, bilfärja, bilkö, bilmekaniker, bilmärke, bilnummer, bilolycka, bilradio, bilring, bilsemester, bilskatt, bilskola, bilstöld, biltelefon, biltunnel, biltur, bilverkstad, bilvrak, bilväg, bilägare, brandbil, bärgningsbil, flyttbil, glassbil, husbil, leksaksbil, likbil, polisbil, postbil, radiobil, skåpbil, sopbil, sportbil, tankbil, taxibil, trampbil

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bil  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bil bilen biler bilene
Genitiv bils bilens bilers bilenes

bil m

  1. (fordon) bil

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

bil n

  1. kort tid, stund, mellantid
    Etymologi: Av fornnordiska bil (”mellantid, tidsrum”).

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bil  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bil bilen biler bilerne
Genitiv bils bilens bilers bilernes

bil

  • uttal: /ˈbiˀl/; i sammansättningar /ˈbiːl-/
  1. (fordon) bil
    Min bil gik i stå, fordi der ikke var mere benzin i den.
    Min bil stannade, eftersom jag fick slut bensin.
    Du har overhovedet ikke herredømme over bilen, når du enten har sat bilen i frigear eller har koblet ud.
    Etymologi: Känt från 1902; avkortning av automobil.
    Fraser: åben bil
    Besläktade ord: bilev, bilisme, bilist
    Sammansättningar: bilafgift, bilbranche, bilfirma, bilforhandler, bilhandler, bilimportør, bilkøber, bilkørsel, bilmekaniker, bilproducent, bilrude, bilsalg, bilsammenstød, biltur, biluheld, benzinbil, brandbil, dieselbil, elbil, firmabil, flugtbil, legetøjsbil, politibil, racerbil, rutebil, udlejningsbil, varebil, veteranbil

Engelska[redigera]

Förkortning[redigera]

bil

  1. förkortning av billion, miljard
  2. förkortning av billion, biljon

Färöiska[redigera]

Substantiv[redigera]

bil n

  1. utrymme, plats, rum, rymd
  2. stund
  3. böjningsform av bilur

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bil  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bil bilið bil bilin
Ackusativ bil bilið bil bilin
Dativ bili bilinu bilum bilunum
Genitiv bils bilsins bila bilanna
  1. rymd, rum, utrymme
    Synonymer: millibil, tíð
  2. stund

Kymriska[redigera]

Substantiv[redigera]

bil m

  1. nota, kvitto

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bil  Singular Plural
femininum
Grundform bil billen
Diminutiv billetje billetjes

bil f

  1. (anatomi, oftast i plural) skinka (ena halvan av rumpan)
    Besläktade ord: billenkletser, billenkoek, billentikker, bilnaad, bilspleet, dikbil, kikkerbil, linkerbil, rechterbil
    Fraser: met de billen bloot, van bil gaan

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av bil  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bil bilen bilar bilane

bil m

  1. (fordon) bil

Tjeckiska[redigera]

Verb[redigera]

bil m

  1. böjningsform av bít

Älvdalska[redigera]

Substantiv[redigera]

bil m

  1. (fordon) bil